Det var fullt hus i det lilla museet i Vadstena när det var vernissage för Tyra Kleen-utställningen.
Diplomatdottern Tyra Kleen befann sig redan som liten på resande fot och fortsatte så under hela sitt liv, en vagabond med en konstnärlig rastlöshet och ett ständigt gränsöverskridande, alltid på väg någonstans. Den enda fasta punkten var Valinge herrgård utanför Nyköping där den egna samlingen av hennes verk nu förvaltas. Enligt Kleens egen önskan fick de först visas 51 år efter hennes död, det vill säga sedan 2012.
En utbildningsväg som var möjlig för sekelskiftets unga överklasskvinnor var måleriet och Tyra Kleen gick på konstskolor i Tyskland innan hon begav sig av till fördjupade studier i Paris och så småningom bosatte sig i Rom. Därefter bodde hon ett par år i Paris och Berlin innan hon så småningom byggde en villa i Lidingö.
Att inte gifta sig var ett medvetet val för Kleen som ville behålla sin rättsliga och ekonomiska frihet, i en vidare bemärkelse tycks också just friheten ha upptagit henne i konsten. Hon reste på egen hand till fjärran länder och lärde sig tala ett handfull språk, en gränsöverskridare som också kunde byta skepnad till man när det behagade henne. Det finns inga nationsgränser i Kleens målningar, endast myter som binder samman mänskligheten i de arketyper vi delar i vårt inre, det ”undermedvetna” som hon var så fascinerad av.
Tyra Kleens förstudie till en litografi och ett porträtt föreställande modern Amelia.
Kleen var en del tidens kvinnorörelse och kände feministiska författare, konstnärer och intellektuella som Ellen Key, Elin Wägner och Amelie Posse. Likt många av dem fascinerades hon också av den nya fria andligheten i teosofin och det esoteriska, hemliga läror som öppnade upp universum för ett fritt kvinnligt sökande bortom kyrkans och den traditionella religionens patriarkala normer. I utkanten av hennes bekantskapskrets fanns den nu så uppmärksammade Hilma af Klint och Kleens målningar präglas också av detta intresse för mystik. Det syns inte minst i den konst hon skapade genom resorna till Indien, Ceylon, Java och Bali, där främmande folk och seder blir till en exotisk bild av något naturnära, levande och äkta, i motsats till det samtida Europas industrialism, kapitalism och vetenskapstro. Samtidigt prisades hennes skildringar och uppfattades ha rent antropologiska och etnografiska värden.
På Sancta Birgitta Klostermuseum i Vadstena visas nu porträtt som Kleen har målat, motiven är de starka kvinnor som omgivit henne. I dem finns en rörelse och närhet, en livskraft som tar sig uttryck i noga iakttagna personliga ansiktsuttryck, lysande pupiller och erfarenhetens rynkor. Vi ser kvinnosakskvinnan Ellen von Platen i all sin starka grace, en lekfull karikatyr av målarinnan Lucie Lovén och så den åldrande modern Amalias milda ansikte. En gripande teckning visar Kleens storasyster Ingeborg liggande stilla och rofyllt död i en öppen kista. Hennes porträtt av vännen Lilly Sparre saknar det realistiska och mänskliga, det är snarare en mytisk gestalt som framträder, en medusa med giftigt skarpa ögon och ett ormlikt hår, och i sitt självporträtt från 1919 har hon själv fått en egendomligt vidsträckt hals, ett komplex som överdrevs ytterligare i hennes egna ögon.
Tyra Kleens revolver, och kikare samt Lydia Wahlström som reselektyr.
Vi får också se anteckningar och skisser samt en revolver och en kikare som Kleen hade med sig på sina resor.
Det är en liten utställning i ett litet museum och ännu ett gott skäl till att besöka Vätterns pärla i sommar.