Ingelin Angerborn från Linköping har en diger samling böcker för mellanåldern bakom sig. Tidigt i karriären skrev hon mest humoristiska böcker för att senare gå över till spökrysare. De senaste åren är det främst spänningsgenren hon har rört sig i. Boken Spökviskaren utspelar sig under två dagar. Josefin ska tillbringa natten hos sin moster och morbror i huset de nyss flyttat in i. Det nya huset visar sig vara nära hundra år gammalt. Hon känner sig nervös över att sova borta, och redan här anar läsaren att något mystiskt kommer att ske. Till Josefins förtjusning har hennes moster och morbror skaffat en charmig och pratglad undulat som heter Torsten. Torsten har förmågan att kommunicera med både döda och levande och vi förstår snart att det finns någon i det gamla huset som inte kan få ro.
Det är tydligt att Angerborn kan sin genre när hon gradvis bygger upp stämningen. Josefin får ta del av ett antal oförklarliga händelser i det gamla huset och när hon försöker berätta om dem, tror ingen på henne. Genom att endast använda sig av några få karaktärer, bekanta miljöer och modernt språk, skapar hon flyt i berättelsen. Lina Blixts stämningsfulla svartvita illustrationer lyckas skapa mystik runt de vardagliga miljöerna och höjer stämningen ett extra snäpp.
Det finns en utmaning för spänningsförfattare som Ingelin Angerborn, att inte fastna i en förutsägbar dramaturgi. De unga läsarna vill gärna ha förutsägbarhet men samtidigt kan de bli uttråkade om berättelserna blir alltför lika. Författarna måste hitta nya sätt att överraska och fängsla sina läsare utan att förlora det som gör deras berättelser populära. Detta kräver kännedom om genrens konventioner och mod att bryta mot dem på ett sätt som känns äkta. Jag tvivlar inte på Ingelin Angerborns kännedom och mod men i tider då barn läser allt mindre och utgivningen krymper finns säkert vissa önskemål om att den etablerade formeln ska hållas. Trots det har jag en önskan framåt om att få ta del av en djupare karaktärsutveckling i Angerborns böcker och kanske några nya teman. Det skulle kunna göra att hennes berättelser stannar kvar lite längre.
Emelie Ljungberg är bibliotekarie och frilansjournalist och har recenserat barn- och ungdomslitteratur sedan 2007.