Animerat/Familj
Titel: Titina
Visas på: Bio
Svenska röster: Claes Ljungmark, Olle Sarri
Regi: Kajsa Næss
Speltid: 91 min
Betyg: 3
År 1926 omhändertogs gatuhunden Titina av den italienske luftskeppskonstruktören Umberto Nobile. Foxterriern fick senare följa med husse och upptäcktsresanden Roald Amundsen till Nordpolen. Ur hennes hundögon får vi betrakta denna polarexpedition i nya norska familjefilmen "Titina".
Befriande nog har man undvikt att påtvinga Titina mänskliga bevekelsegrunder. Filmens huvudkonflikt är den mellan Amundsen och Nobile angående vem som förtjänar att äras för det polära beträdandet. Denna småsinta snoppmätning framställs som patetisk om än harmlös. Här kunde man med fördel ha tillfogat mer svärta, ty revirpinkande och territorieexpansion är ju idéer som fortsätter hemsöka mänskligheten. Det görs inte heller någon sak av Nobiles samröre med Mussolinis fascistparti – hans andra polarexpedition genomfördes i ett helsvart luftskepp med namnet Italia.
Med detta sagt är "Titina" en välgjord verklighetsbaserad skröna om maskulint storhetsvansinne, omsorgsfullt animerad av det norska teamet (understött av ungersk och kinesisk arbetskraft). Man har valt en retroflirtande tvådimensionell teknik som estetiskt för tankarna till "Trion från Belleville" (2003). Men de datorgenererade bilderna lyckas, trots sina försök, inte dölja sin syntetiska uppkomst. Kisar man mot duken går det dock att låtsas att upplevelsen är genuin, vilket är mer än man kan säga om det mesta.