Tine Thing Helseth är enastående

Konsert

Från Wien till New York. Invigning av Svensk Blåsmusikfestival
Östgöta Blåsarsymfoniker
Dirigent: Jascha von der Goltz
Solist:  Tine Thing Helseth, trumpet
Crusellhallen, Linköping K & K
15/9

Crusells ouvertyr ur ”Den lilla slavinnan” har ett tilltal fyllt av förväntan. Sedan raskt över till Haydns 44:a i Aareskjolds arr. Framförandet är knivskarpt utan omsvep. Elegant löper man rakt in i satser som präglas av sorg och lidelse men också stramhet. Orkestern famnar tonsättarens temperament av själsligt mörka landskap.  

Emmy Lindströms ”The Lost Clown” är en modern parafras på Schönbergs ”Pierrot Lunaire”. Här tar ÖB fasta på de lekfulla infallen och maneriska gesterna hos en clown som går vilse i manegen. Det här är spännande, mindre tonal musik med Lindströms tolvtonsserie som röd tråd och lån av Schönbergs ackordföljder. 

Kanske njuter jag ändå mest av Gershwins ”Rhapsody in Blue"” med enastående Helseth. Soundtracket till New York med det inledande glissandot är ljudet från stan som aldrig sover. Briljant breder Helseth ut sig över den minutlånga, drygt två-oktavsstora tonlöpningen och får gensvar hos klarinetten vars läte är som ett gäckande, gnäggande skratt. 

I två stycken ur Coplands ”Rodeo” spelar dirigenten Jascha von der Goltz ut hela sitt register med spexigt humör. Sist men inte minst, Ilari Hylkeläs ”Waltz” som blir till ett bitterljuvt avsked.