Roman
Thomas Savage
Hundarnas våld
Övers. Hans-Jacob Nilsson
Albert Bonniers förlag
Phil ser det mesta som en personlig kränkning. Han är bildad men föraktar det akademiska, han är medveten om sin klass men hatar snobbism, han har inget till övers för fjollor, kvinnor, ursprungsbefolkning och invandrare. Det är 1920-tal och tillsammans med sin bror George driver han en ranch i Montana. När George i hemlighet gifter sig med änkan Rose som flyttar in med sin son Peter gör Phil allt för att bryta ned henne psykiskt – och han lyckas.
Phil är enkelt uttryckt inte i fas med samtiden utan blickar bakåt till en tid när kvinnor "visste sin plats", när män uppskattade fysiskt arbete och när den mytomspunne ranchägaren Bronco Henry fortfarande levde. Han styr sin omgivning med gester, blickar och hånskratt. Det är ett påtagligt språklöst sammanhang. Ingen når riktigt fram till den andre – alla bär på en längtan som är sorgligt felriktad och obesvarad.
Av naturliga skäl är Thomas Savages roman från 1967, som nu har översatts till svenska, mer utbroderad än Jane Campions film. Läsaren får till exempel bekanta sig med Peters pappa Johnny, och över huvud taget får Roses och Peters berättelser mer plats. Vad som blir en tongivande relation i filmen – Peters och Phils – avhandlas tvärtom på några sidor i boken, även om den är central här också.
Savage, som genom hela sitt författarskap skildrade västernmiljön i norra USA och själv växte upp på en ranch, har ett omedelbart och okonstlat sätt att gestalta plats och personer. Mestadels är det ett effektfullt underbetonat språk, men ibland blir det väl abrupt och stundtals bryter han med minimalismen genom att lägga in lite klumpiga känslobeskrivningar.
"Hundarnas våld" är en kompakt och melankolisk roman vars största förtjänst är de insiktsfulla iakttagelser som den gör av en man som slår världen ifrån sig och vänder självförakt till aggression. Det är träffande beskrivet hur Phils dominanta beteende tar sig fysiska uttryck hos personerna runt omkring honom.
Thomas Savage har en utpräglad känsla för dramatik och en förmåga att med små medel teckna starka personporträtt. Han rör sig hela tiden nära sina romanfigurer. Samtidigt blir romanen också en fängslande 1920-talsskildring, där ett samhälle i förändring går att skönja i ögonvrån.