Teater
Drip drop dead
på Östgötateatern i Norrköping, källarscenen
Av och med: David Eriksson, Fouzia Rakez
Maskdesign: Anna Andersson
Vi befinner oss på Östgötateaterns nya experimentscen i teaterhusets källare i Norrköping. En atletiskt byggd, tatuerad medelålders man går på ett löpband under takvalven. Det är alldeles tyst. Sedan börjar han prata om smärta och skapande medan han fortsätter promenera på löpbandet. Efter hand ökar farten och han övergår till att springa. Han blir tröttare och tröttare. Han tar på sig en vit galonoverall. Då och då avbryter han för att stå på händer. En leende, lätt sadistisk assistent i vit rock övervakar och hetsar honom.
Ja, mer händer egentligen inte när cirkusduon David & Fofo inviger källarscenen med sin cirkusperformance "Drip drop dead". Det är inte bara, publiken bjuds på en hel existentiell resa genom konsten och livet. Det handlar om svett och pigment, om att aldrig ge upp, om att ge allt till publiken. Och alltihop presenteras med gott humör och ironisk distans.
Men för att ta det från början: David Eriksson gjorde sina första lärospån i cirkuskonsten hos Norsholms (numera Norrköpings) ungdomscirkus. Fouzia Rakez är cirkusutbildad i Gävle och Stockholm. Sedermera har de erövrat världen, både genom akrobatiska nummer och genom sin förmåga att svälja och spotta ut pingisbollar. Nu är de inbjudna att skapa flera föreställningar under en residensvistelse hos Östgötateatern. Deras genre är nycirkus, där cirkusen berikas med teatrala element. I "Drip drop dead" har de tagit ett par steg närmare teatern. Här finns ingen spektakulär akrobatik, det tycks snarare handla om att utforska mötet mellan artist och publik, men ändå med cirkusens närvarokänsla.
Man kan ju fråga sig vad löpbandssadism har med cirkus att göra? En hel del. Medan kilometrarna på bandet tickar undan ställs publiken inför cirkusens grundläggande spänning: ska han klara det? Ska han orka? Men till skillnad från skräcken när trapetsartisten flyger genom luften är det inte på liv och död, det handlar "bara" om att orka hålla balansen ännu en liten stund medan utmattningen sprider sig och svetten rinner. Cirkus är inte fiktion eller illusion, allting händer på riktigt - åtminstone nästan. Det är ett upplivande och annorlunda möte med denna konst som inviger Norrköpings nya källarscen.