Ellen lämnar staden och jobbet bakom sig för att återvända till sitt sedan länge sålda barndomshem, där hon bryter sig in medan de nya ägarna är bortresta. Hemsökt av sitt ex Diana traskar hon runt bland sina barndomsminnen på gården. Platsen är annorlunda, varken kor eller kalvar finns kvar. Men någonting som förblivit är grannpojken Max som plötsligt dyker upp och väcker tvetydiga känslor från förr. Samtidigt blir han en påminnelse om den nuvarande verkligheten som Ellen försöker undvika – hon inte bor där längre.
Sanna Samuelssons Mjölkat vann nyligen Prisma litteraturpris som belönar litteratur som skildrar queera erfarenheter och liv. Men det är även en bok som för människan närmare naturen, och dess målande beskrivningar stannar kvar efter att man har läst klart.
Mjölkat utforskar och uppmärksammar det döende lantbruket, såväl som sexualitet och tillhörighet – vilket onekligen gör det till ett värdefullt verk. Däremot är romanen skriven med ett korthugget, känsloladdat språk; en stil som präglar den moderna svenska litteraturen och oftast förefaller som någon slags intetsägande, existentiell tonårspoesi.
"Jag var där och nu var jag där. Gjort var gjort."
"Smackade mot spegeln, puss puss."
"Hunden hundar sig.
Det är en trendig stil som direkt skvallrar om att huvudkaraktären är emotionellt distanserad och något pervers, vilket inte är ett undantag för Mjölkat.
Vidare har användningen av ingående, vulgära beskrivningar av sex, kroppar och kroppsvätskor i feministiska och queera verk blivit aningen urvattnat. Det verkar mer som en återanvänd "chockfactor" än representation och frigörelse. Man behöver inte söka länge för att hitta ett skavande könsorgan i dagens samtida böcker.
Men missförstå mig inte, ett skavande könsorgan går att uppskatta, som i Karin Smirnoffs Jag for ner till bror – en fantastisk roman Mjölkat ändå stundvis påminner om med sin råhet och passion.
I slutändan lyckas Sanna Samuelsson leverera färgstarka intryck och bygga upp spänning mellan karaktärerna som gör vissa scener, mellan hennes faktarutor, till bladvändare.
Vissa pekar på det spretiga, aningen otillfredsställande slutet och menar att det är ett debutant-misstag, men att få ett "konkret avslut" i en bok, där allting knyts ihop, är absolut en utgången förväntning som vi kan lämna i de förgångna åren.
Sanna Samuelsson är uppvuxen i Skeda Udde och bor numera i Stockholm. Hon är verksam som kulturskribent och romanen "Mjölkat" är hennes debut.