Ond bråd död har levt sitt eget liv som underhållning genom århundradena. Ur ett historiskt perspektiv är det inte så länge sedan som vi hade offentliga avrättningar. Men nu är det oftast i fiktiv form som vi roas av mord och andra hemskheter. Deckargenren är stark och visar inga tecken på avmattning – men det finns även en dragning till det som inte är fiktion. Intresset för så kallad "true crime" (verkliga brott) är stort både i bokform och i olika poddar. Och kanske fyller genren en funktion. Så här skrev den nyblivne true crime-författaren Peter Englund i efterordet till sin bok "Söndagsvägen" (2020): "Det finns [...] få litterära genrer där glappet mellan sken och verklighet är så avgrundsdjupt som just underhållningsdeckare; många i Sverige skryter om att vårda arvet från Sjöwall & Wahlöö men få gör det." Hellre då ta tag i verkliga brott.
Lars-Olof Lampers är en erfaren person inom området. Han är journalist och researcher på SVT och har i många år arbetat med kriminalfall, bland annat som redaktör för "Veckans brott". Tillsammans med Thomas Bodström skriver han dessutom bokserien "Svenska brott", långa kriminalreportage som skildrar brott via journalistisk research och ett inifrånperspektiv på rättsväsendet. Som av en händelse utspelas hans bok "Göteborg 65-07-27 – Svensk kriminalhistorias märkligaste dag" samma år som Peter Englunds "Söndagsvägen". Den 27 juli 1965 rånades en bank i Göteborg. De två gärningsmännen har grodmanskläder under sina förklädnader och flyr genom att kasta sig i den närbelägna Säveån. Samma eftermiddag sätter sig tre unga män från Haga i Göteborg i en blå Volvo PV och säger att de ska åka till en badstrand. Därefter hörs de inte av, och inga spår finns. En annan ung man postar ett vykort på Göteborgs station till sina föräldrar och meddelar att han ska lifta till en målarskola. Därefter försvinner han spårlöst.
Efter att ha fått alla dessa fakta framlagda för sig väntar man sig ju på något sätt att Lars-Olof Lampers ska knyta ihop säcken och visa hur allt hänger ihop. Så blir det dock inte, till en viss besvikelse. Det är ju ändå högst märkligt att allt detta hände på en samma dag – och i Göteborg. Lampers redovisar däremot tydligt de fakta som är kända i fallen och gör precis som Peter Englund ett nedslag i det "folkhem" som Sverige ofta har utmålats som under denna tid. Det var dock inte så ombonat i det just denna dag.
Lampers visar hur stor skillnaden i polisarbetet blev i de tre fallen. Det som låter som ett bankrån med James Bond-vibbar visar sig vara ganska storslaget uttänkt men är ändå taffligt utfört. Polisen är rånarna på spåret direkt. En rånare lyckas skjuta sig själv i benet på banken och sitter i vassen och ger upp. Den andre spåras med tiden. Den försvunne konststudenten visar sig ha kända och välbärgade föräldrar så där sätts en hel del resurser in och teorierna och tipsen är många om vad som har hänt. Värre är det för arbetargrabbarna från Haga, där har man inga spår just alls och efterspaningarna startar sent, då många av spåren redan har hunnit kallna. Det är onekligen intressant läsning och Lampers har därtill ett bra flyt i språket, och eftersom inga svar ges kring försvinnandena är det också fritt fram att spekulera i vad som verkligen hände. Kanske finns svaren fortfarande där ute?