Stråkar i samspel på högsta nivå

Med att varierat program visade Stenhammarkvartetten att de behärskade både Beethovens romantik och Ravels impressionistiska musik.

Jimi Hendrix Purple Haze; oväntat extranummer med Stenhammarvartetten.

Jimi Hendrix Purple Haze; oväntat extranummer med Stenhammarvartetten.

Foto: Lars H Jonsson

Recension2019-09-22 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Stenhammarkvartetten

Peter Olofsson, Per Öman, Tony Bauer, Mats Olofsson

Betyg: 5

Kammarmusik i Östergötland, Ljungs slott, 21 september

För första gången stod Ljungs slott värd för Kammarmusik i Östergötland. Den slitna 1700-talssalen med många vackra porträtt var totalt fylld. Sittande på första raden, ett par meter från musikerna, upplevde jag stråkkvartetten i all dess detaljer och finesser. Det blev en spännande resa i musikalisk interpretation.

Wilhelm Stenhammars musik fanns med, men endast som ett kort och anspråkslöst förspel med titeln Lodolezzi sjunger.

Maurice Ravels enda stråkkvartett fyllde rummet i resten av första avdelningen. En både rytmiskt medryckande och klangligt skimrande musik. Här finns också vackra melodiska motiv med oväntade vändningar.

Stenhammarkvartetten var tydliga och distinkta i sin tolkning. Där fanns också stora dynamiska kontraster och en tät spänning i samspelet. Det blev en mycket levande gestaltning av ett av 1900-talets stora kammarmusikverk.

Beethoven har med sina många stråkkvartetter speglat flera tidsperioder och ganska skilda konstnärliga uttryck. Opus 59 är 6 starka kvartetter där han bryter ny väg och ställer höga krav på musikerna.

Den tredje som här hördes, tolkades med precision och stor variation. Den lugna, inåtvända starten är mycket speciell. Andra satsens lugna gång där djärva ackord bryter in är som att sirligt ljus växlar med melankoliskt mörker.

I tredje satsen härskade en graciös luftighet i stor kontrast mot den avslutningens hetsigt springande klungor av snabba noter.

Karta: Ljungs slott