Anna-Carin Strand ledde sångarna i Chorus Lin med distinkta gester. Bild: Göran Lundberg
Konsert
”Sångfald i mångfald”
Med: Kören Chorus Lin, Jazzkvartetten Fagerström, Estgren & Räihä, Folkmusikstuderande från Lunnevads folkhögskola, dirigent Anna-Carin Strand
Equmeniakyrkan, Linköping, 11/2
Vilken kväll! Föreningen Musik i Linköping, MIL, arrangerade en genre- och generationsöverskridande konsert. Här samsades körstycken med polskor och berusande sjutaktare. Lägg därtill jazz och blues.
MIL:s ordförande, sångpedagogen och konsertsångerskan Ingrid Haking Raaby, förde oss in i musikens läkande språk med allehanda dialekter. För de tolv toner som vi i västvärlden bygger vår musik med kan ta sig nästan vilka uttryck som helst. Det gäller såväl melodier och klanger som rytmer.
Linköpingskören Chorus Lin, med snart 40 år på nacken, sjunger med en friskhet och renhet som fick min strupe att snöra ihop sig av välbehag. I Frank Tichelis ”Earth song” lät koristerna oss njuta av de där lätt disharmoniska men ack så vackra ackorden som man aldrig vill ska ta slut. I Morten Lauridsens ”Contre qui, rose” ledde den entusiasmerande dirigenten Anna-Carin Strand sångarna i linjer så långa och intensiva som aldrig den!
Jan Nyström, fingerfärdig pianist i Fagerström, Estgren & Räihä kvartett.
Kvällens jazzkvartett består av syskonen Lena och Jan Fagerström samt Torbjörn Estgren och Hannu Räihä. Om jazz är en av musikens dialekter, så består den i sin tur av många underdialekter. Lena Fagerström använde rösten i sång och scat på ett både okonstlat och chosefritt sätt.
Lena Fagerström, Hannu Räihä och Torbjörn Estgren behärskar många av jazzens dialekter. Bild: Göran Lundberg
Eleverna från Lunnevads folkhögskola trakterade fiol, cello, gitarr och nyckelharpa. De genomför den tolfte upplagan av folkmusikinriktning på skolan och det är glädjande att se att genren lever och frodas i händerna och rösterna på så unga musiker. I den traditionella småländska ”Jag haver ingen kärare” växlade gruppens flickor mellan att spela instrument och sjunga den sorgliga texten. I Emilia Ampers ”Pelti auki” – skriven för eleverna – togs vi med på en flygande sjutakt som fick det att snurra till i huvudet innan vi alla förstod vad som hände på scenen.
Folkmusikeleverna på Lunnevads folkhögskola spelade med värma och drag. Från vänster Niklas Pentinen, Hannes Ahlén, Alva Klasson, Ylva Dahlberg och Manda Djurovic.
Konceptet att blanda genrer kan inte annat än hyllas. Det lockade olika publiker, som nu helt naturligt drogs in i de andra artisternas genrer. Jag lärde mig till exempel att det är helt okej att mitt under en konsert applådera något som man tycker är extra bra, vilket ju är naturligt i jazzmusik.
Tack för den lektionen!