Ulf Tellin framför György Ligetis "Musica ricercata" på orgeln.
Konsert
Östergötlands Musikdagar
“En hyllningskonsert till György Ligeti”
Medverkande: Filip Gloria och Anna Lindal violiner, Matilda Brunström viola, Chrichan Larson cello samt Ulf Tellin orgel
Sankt Olai kyrka; Norrköping 15/8
I år hade György Ligeti fyllt 100 år. Han hör till de viktigaste bland efterkrigstidens avantgarde-kompositörer, en av dem som pressade gränserna för musiken och omdefinierade vad den kan vara. Han inledde sin bana i det då kommunistiska hemlandet Ungern, men kunde först förverkliga sina idéer när han flydde till väst 1956 och bosatte sig i Wien. Ligeti var också verksam som gästprofessor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och lärde sig tala svenska. Hans opera “Den stora makabern” uruppfördes på Kungliga Operan 1978.
Ligetis musik har en maskinlik, närmast elektronisk eller digital kvalitet, också i det analoga skapade han associativa ljudlandskap.
Konserten inleddes med “Musica ricercata” (1951–1953), ett verk som Ligeti färdigställde i hemlandet, men som förbjöds att framföras av den kommunistiska regimen. På orgeln spelar Ulf Tellin en serie ”figurationer” influerade av renässansens musik. Det inleds fanfarliknande, men övergår till långsamt fallande kromatiska skalor och stelnar till en koloss, en slags ljudlig framställning av stalinismens totalitära monotoni.
I ”Harmonies” (1967) är orgelns lunga ”punkterad”, den kippar efter andan. I oregelbundna dynamiska vågor rör sig musiken upp och ner, i långsamma övergångar flyter toner och rytm samman på ett sätt som gör att vi inte längre kan skilja dem åt.
Matilda Brunström, Filip Gloria, Anna Lindal och Chrichan Larson framför György Ligetsi andra sträkkvartett.
Ligetis andra stråkkvartett (1968) rör sig från det långsamt distanserade till det ryckiga, hårda och mekaniskt upprepande. Musikerna ler pillemariskt när de knäpper i sina strängar och samspelar med regnet som smattrar mot kyrkans tak och fönster. Gud, natur, människa och maskin i ett.
Till György Ligetis "Volumina" finns inga vanliga notblad, utan endast en instruktionsbok och diagram som för tankarna till programspråk för datorer från 1960-talet. Ulf Tellin framförde verket på den stora orgeln i Sankt Olai kyrka i Norrköping.
Konserten avslutas med “Volumina” (1966) i vilken Ligeti finner en plats för orgeln i modern musik. Tellin har tragglat sig igenom den tyska “instruktionsboken” och spelar inte utifrån vanliga noter utan diagram som för tankarna till 60-talets datorprogram. Han häver sig över tangenterna med underarmar, nävar och handflator, men allt framträder som i ett stort gudomligt lugn som fyller kyrkorummet.
Ulf Tellin spelar Györgi Ligetis "Volumnia" på orgeln i Sankt Olai kyrka