Den tekniskt drivne argentinske pianisen Nelson Goerner spelade med attidyd och energi i ett friskt tempo-
Konsert
Glittrande pianokonsert
Norrköpings Symfoniorkester.
Dirigent: Karel Mark Chichon.
Solist: Nelson Goerner, piano.
De Geerhallen 16/2.
Och det hände sig på den tiden att den lille pilten ofta besökte musikrummet i gamla Stadsbiblioteket i Norrköping. Där fanns vinyl att lyssna på men även partitur och klaverutdrag att låna.
Just den kombon fick upp mina öron och ögon för Johannes Brahms ”Pianokonsert nr 2”. Minns ej vem som spelade, men jag blev helt betagen. Bara detta att se det klingande materialet i en noterad grammatik blev till något mycket stort. På den vägen är det.
Så min förväntan var över hövan stor för att få uppleva hur gästande argentinske pianisten Nelson Goerner skulle ta sig an detta mästerverk. Och inte blev jag besviken. Aha, så kan man ju också göra och så kan denna musik berättas på ett annat vis.
Goerners tolkning var fylld av attityd och energi i en hängiven tolkningsinsats. Hela tiden med friska tempon. Han levererar genomgående solostämman med en stor ton och ett anslag fyllt av kraftfullheter. Dessutom är han mycket tekniskt driven, men har genomgående fokus på det musikaliska uttrycket.
Speciellt gillade jag den långsamma satsens glasklara kristaller mot mörk botten och den eleganta finalens tydliga musikaliska riktning. Bara ibland kändes orkestersatsen lite spretig och inte helt synkad.
Nelson Goerner gjorde inte vår recensent Michael Bruze besviken.
Pjotr Tjajkovskijs ”Symfoni nr 5” är programmatisk och mycket representativ för tonsättaren, även om han efter kritik reducerade slagverkets medverkan.
Dirigenten Karel Mark Chichion har en lätt forcerad, lite grävande, slagteknik och det ger naturligtvis effekter på klangbilden, ibland kan det bara bli lite för mycket. Naturligtvis fungerade det mycket bättre i den ryska musiken än i den tyska, för i den senare gäller det att hålla lite strama tyglar, i den förra kan man släppa på en smula.
Dirigenten Karel Mark Chichion har en forcerad och grävande slagteknik som ger effekt i klangbilden.
Inledning blev både organisk och jublande medan andra satsens prunkande melodier och flöde med våg efter våg av klanger tilläts ta rejäl plats. Gillade även kontrasterna mellan melodier och motmelodier, vilket skapade en fin dynamik i olika emotionella kast. Ibland kanske mer uttrycksfullt än djuplodande.
Efter en snabb och virvlande tretaktare landade vi i en final med hårdför dramatik som förde oss mot det brett upplagda slutet.