Charles Dickens kände för Englands hårt arbetande fattiga, "En julsaga" är ett direkt angrepp mot samtidens orättvisor.
Teater
“En julsaga” av Charles Dickens
Regi och dramatisering: Johan Huldt
Scenografi & kostym: Magnus Möllerstedt
I rollerna: Peter Jansson, Hanna Dawit, Tobias Almborg
Spelas på Östgötateatern i Linköping 7–23 oktober, i Norrköping 25 november-29 december
"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus ord i Markusevangeliet, den äldsta berättelsen om honom, utgör kärnan i Dickens älskade “En julsaga” (1843). Han går till angrepp mot all orättvisa i sin samtids England. Vid 1800-talets början levde en miljon människor i London, när seklet nådde sitt slut hade de sju dubblats. Dickens hjärta tillhörde det växande proletariat han själv kom från, som barnarbetare på fabrik hade han slitit tolv timmar om dagen för en svältlön.
Ebenezer Scrooge (Peter Jansson) är direkt otrevlig mot två färgglada damer spelade av Hanna Dawit och Stina von Sydow.
Den girige och grinige affärsmannen Ebenezer Scrooge bryr sig bara om pengar, han förkroppsligar sin tids nyttomaximerande och kalkylerande rovdriftskapitalism och socialdarwinistiska strömningar som ville se samhället befriat från “överbefolkning” och improduktiva medborgare. I Johan Huldts uppsättning spelar Peter Jansson den mångestridne och samvetsplågade gamle förbittrade ockraren som inser att han kastat bort sitt liv på att räkna slantar i stället för att älska sina medmänniskor.
Ebenezer Scrooge (Peter Jansson) får motvilligt se tillbaka på sitt liv och inser att han valt bort kärleken för pengar. Pascalle Arias och Joel Ödman spelar kärleksparet som glider isär.
Ebenezer Scrooge (Peter Jansson) tvingas betrakta när hans systerson (Joel Ödman) gör sig rolig över honom i hans frånvaro på en julfest.
“En julsaga” är framför allt en scenisk bedrift, Magnus Möllerstedts dekorer och kostymer för oss till det viktorianska Londons dimmiga kullerstensgränder i Pär Krantz milt skräckgotiskt månljus. Det är som att Dickens gamle illustratör John Leechs bilder kommer till liv.
"En julsaga" är en scenisk fest, vi förs direkt tillbaka till det viktorianska Londons dimmiga kullerstensgränder.
Charles Dickens flört med spiritism blir effektfullt framställt i "En julsaga" på Östgötateatern. Andarna dansar i ljusdesignern Pär Krantz vackra skräckgotiska månljus.
Dickens flört med tidens spiritism är lite kuslig förstås, men det här är en föreställning för hela familjen. Sällan får man en så fin teaterupplevelse som när man hör barn fnissa, nyfiket, engagerat och spontant kasta ur sig frågor och antingen lite rädda krypa ihop i den röda plyschstolen eller ställa sig förundrat på knä i den för att få se vad det är som egentligen händer.
Lite kusligt blir det. Ebenezer Scrooge (Peter Jansson) hemsöks av sin gamla affärspartner Jacob Marleys spöke (Tobias Almborg).
“En julsaga” påminner om att ett starkt kulturliv är den mest centrala och bärande infrastrukturen i vårt Sverige, det som får oss att se oss själva och reflektera över vilka vi vill vara. Scrooge väljer ett sorgligt liv, men behöver vi verkligen välja att leva i ett sorgligt samhälle?