"Smask, framträdandet är som en tårta"

Någon som minns ”Hej Sofia” som Benjamin Ingrosso vann Lilla Melodifestivalen med 2006? Nja, de flesta förknippar honom nog med senare festivalbidrag, Let´s Dance och andra TV-program. Lille Benjamin har växt till sig.

Foto: Magnus Andersson

Recension2019-04-13 10:40
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Benjamin Ingrosso på Arbis Bar & Salonger

Fredag 12/4

Betyg: 3

Smask, framträdandet är som en tårta. Ett par tuggor, och härligheten är slut. Redan från början är det likt ett disco på dansgolvet. Ingrosso träder fram tillsammans med tre musiker och från första ”All I see is you” är det glassigt. Jublet är öronbedövande. Ingrosso studsar fram, vid minsta lilla danssteg svarar publiken. Han ger dem mer och mer. Vi ser hela familjeledet bakåt, i kroppen, utseendet, rörelserna och rösten. Men han skapar sitt eget sound som leder bakåt till den första vågen vilket hörs i exempelvis ”1989.” Som väntat fyller han ensam scenen med sin dans, ja, stegen sitter där de ska. I sin artistroll känns han säker, tydlig för sin ålder. Han utnyttjar varje millimeter av scenen, skapar närkontakt. Ingrosso platsar redan nu på större ytor.

Publiken kan alla låtar. Här behövs inget snack. Allsången gör att hans röst drunknar. När han i introt till ”Behave” långsamt tar av sig jackan är det som om volymen från publiken ska blåsa honom av scenen. Men han kör vidare, lugnar ned i ”I’ll be fine somehow.” Så pumpar det vidare, en sockerchock på gränsen till att bli för mycket. Låtarna går in i varandra, några rytmer och så är nästa låt igång.

Maxat blir det i hans hit som tog Ingrosso till Eurovision song contest ”Dance you off” och vi förstår att en konsert i detta tempo inte kan hålla på hela natten. Avslutningsvis ”So good, so fine, when you´re messing with my mind.” Slurp, en kort klubbspelning och Ingrosso med musiker kliver av. Mätta och belåtna är vi, men hade gärna fått oss en bit till.

Läs mer om