Samspelta. Jonas Knutsson och Amanda Sedgwick i Charlie ”Bird” Parkers originalarrangemang från 1950.
Konsert
Östergötlands Musikdagar
”Bird with strings and wind”
Solister Amanda Sedgwick & Jonas Knutsson, Sofo Chamber Orchestra, blåsare från Östgötamusiken, pianotrio med Leo Lindberg, dirigent Staffan Mårtensson
Equmeniakyrkan Linköping 19/8
Charlie ”Bird” Parker ”uppfann” mer eller mindre bebopen, han var nyskapare och pionjär för en stil som av vissa ansågs så komplicerad att man nästan var rädda för den. Men många andra, som haft Bird som sin hjälte, tyckte att han sålde sin själ när han spelade in dessa plattor – det progressiva filades av till något kommersiellt och lättsmält.
Så skönt att nu – 70 år senare – få njuta hämningslöst av denna musik, utan ängslan för att ha valt fel sida i balansgången mellan åsikterna!
Jazz som möter den klassiska musikens idiom; det är förstås aldrig fel att testa hur olika genrer kan hitta varandra och bli mer än summan av delarna, men det betyder ju inte alltid att resultatet blir fantastiskt. Många exempel finns där vokalister tar sig an The American Songbook med lyxiga stråkmattor i bakgrunden – det måste vara trist att som violinist bara få spela helnoter! De legendariska arren från Parkers plattor innehåller dock mer än så, orkestern har ett mer självständigt egenvärde och kommenterar melodin istället för att bara rama in den – det känns meningsfullt.
Visst är det sockersött ibland, med harpoglitter som nästan drar åt Disneyhållet. Professionellt gjort är det hur som helst, och orkestern som Mårtensson ledde gjorde ett utmärkt jobb, även i de båda arrangemang som kom från Amanda Sedgwicks penna.
Varmt framförande. Amanda Sedgwick passade på att svalka sig medan Leo Lindberg, Kenji Rabson och Moussa Fadera tog över.
Sagolikt fint spelade också hon och Knutsson på sina altsaxar – vilka artister! Att båda gått i Charlie Parker-skolan var uppenbart. Sedgwicks ton var ljus och slank, medan Knutssons var lite ”köttigare”. De spelade smakfullt (Sedgwick i ”Summertime” – mums!) och när de gjorde ett par nummer med pianotrion, till exempel bluesen ”Relaxin´ at Camarillo”, framstod båda som fullständigt obehindrade improvisatörer – roligt att följa med på sådana hisnande flygturer!
Jonas Knutsson och Amanda Sedgwick, solister i Parkers originalarrangemang från 1950, med SoFo Chamber Orchestra, Östgötamusiken, Leo Lindberg (piano), Kenji Rabson (bas), Moussa Fadera (trummor)l ledda av Staffan Mårtensson.
I dessa triolåtar fick pianisten Leo Lindberg utrymme att sträcka ut på några solistiska raksträckor; det var bra, han är synnerligen hörvärd.
Kyrkan var olidligt varm, men det glömde jag så länge konserten pågick. En stor upplevelse! Publiken var inte stor, men mycket entusiastisk.