Olle Schmidts omdiskuterade verk "Tankar i tiden" (2019) har köpts in till Östergötlands museums samling.
Konst
”Uppdrag konst. Inköp, gåvor, lån”
Verk av: Olle Schmidt, Stina Opitz, Hasti Radpour, Olaf Jordan, Nils Dardel, Carl Fredrik Hill, Johan Christian Dahl
Galleri Wåghals, Östergötlands museum
28/5-5/11 (vernissage 28/5)
Länsmuseets samling omfattar i dag omkring 10 000 målningar, teckningar, grafiska blad och skulpturer. Fokus ligger på europeisk konst från 1500-talet och framåt samt moderna verk. För den blygsamma summan 150 000 kronor köps i år ny samtidskonst in. Det kommer man inte så långt med, så museet lyckas verkligen få valuta för pengarna.
Till nyförvärven hör två målningar av Olle Schmidt, en sedan 1990-talet profilerad östgötakonstnär som egendomligt nog inte är representerad i samlingen sedan tidigare. Den redan omstridda ”Tankar i tiden” (2019) orsakade skandal när Schmidt parade ihop partiförkortningarna KD och SD i verket. Vi ser en svart serietidnings-anka kvacka ur sig rappakalja i en pratbubbla, ”chips” och ”pension”, ”metoo” och ”flygskam”, ett ordkväde av strunt, samtidens politiska och mediala retorik fångad i en kulturhistorisk ögonblicksbild.
Olle Schmidts "Fire Walk with Me" (2012) är en uppenbar referens till David Lynch thrillerfilm med samma namn från 1992.
I det andra verket ”Fire Walk with Me” (2012) får Schmidts kännetecknande postmodernism fullt spelrum. Titeln delas med den amerikanske konstnären och filmskaparen David Lynchs surrealistiska thriller från 1992. Influerad av just Lynch skapar Schmidt ett kollagelikt landskap fyllt av all den mystik vi finner i 1800-talets romantiska landskapsmåleri, men som bryter tvärt mot den estetiska traditionen genom bruket av ”kitsch” från vår egen tid.
Schmidt har inspirerats av Lundamålaren Carl Fredrik Hill. Passande nog har museet fått två verk av Hill, ”Klippstup med figur” och ”Strand vid Luc-sur-Mer”, båda från 1800-talets andra hälft. Hans gåtfulla och litet sorgsna landskap är på sätt och vis mer verklighetsnära än romantiska, men kryddade med en dos impressionism, hur Hill själv mentalt upplever det han avbildar. Hill plågades under sitt liv av paranoia och hallucinationer, ett lätt förvridet och förhöjande perspektiv kan på så vis skönjas i de annars så stillsamma målningarna.
Stina Opitz "Artis in Residence II" är en allvarsamt humoristisk betraktelse av konsten och konstnärens vilkor.
En annan välkänd östgötakonstnär som influerats av Hills ”kluvna” verk är Stina Opitz. Hennes allvarligt absurda och humoristiska skulpturer stöter man snart sagt på lite varstans i länet. Opitz ”Artist in Residence II” (2017) finns nu i museets samling. Hon leker med fenomenet ”artist in residence”, att under en tid bjuda in konstnärer att bo och verka på olika platser och i skilda syften. Vi ser en kvinnlig konstnär som är alldeles för stor för huset hon ska bo i, hela kroppen sticker ut och knappt ens hennes huvud får rum i det. Just att vara för stort för sitt hem är ett återkommande tema i Opitz skapande, en bild för rörelse, frihet och gränsöverskridande, människans outgrundlighet och storhet, konstens inneboende ovilja att inrätta sig i kategorin och det förutbestämda.
Ytterligare kulturhistorisk ansats finner vi hos den från Iran invandrade Hasti Radpour, sedan 2007 bosatt i Linköping. Hon har på kort tid blivit en viktig konstnär i länet och museet har endast några teckningar av henne sedan tidigare. Nu har man köpt Radpours självporträtt ”This Shall Also Pass”, som kommenterar pandemiupplevelsen. Det är drömskt och uttrycksfullt i sina abstrakta och tredimensionella former. Flera nivåer och perspektiv speglar varandra på ett vis som påminner om belgaren René Magrittes absurda målningar. En rörelse av flyende tankar och känslor.
Hasti Radpours "This Shall Also Pass" är ett självporträtt skapat under pandemin.
Olaf Jordans porträtt av Britt Åström från 1951 är en gåva till museet. Advokaten och den högerpartistiska politikern Åström blev Sveriges första kvinnliga borgmästare när hon antog rollen i Motala i mitten av 40-talet och blev sedan Linköpings kommunfullmäktiges första kvinnliga ordförande.
Jordan föddes i österrikisk-ungerska Böhmen 1902 och var i många år verksam som porträtt- och landskapsmålare verksam i Centraleuropa och på Balkan innan han kom till Sverige och Linköping 1947 genom äktenskapet med författarinnan Helfrid Jordan.
Carl Fredrik Hills "Strand vid Luc-sur-Mer", Olaf Jordans porträtt av Britt Åström (1951) och Nils Dardels porträtt av Georges Papazoff är gåvor till Östergötlands musuem.
En Nils Dardel-målning tackar man inte nej till och Östergötlands museum har fått hans porträtt från 1931 av den bulgariske författaren, konstnären och surrealismpionjären Georges Papazoff. Den mångsidige sörmlänningen Dardel behöver ingen närmare presentation, med klassiska målningar som “Den döende dandyn” (1918) har han en given plats i åtminstone svensk konsthistoria. Liksom sina samtida kollegor Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén var han elev till den franske mästaren Henri Matisse, och förflyttades genom sitt skapande från naivistiska till det fantasirika och drömska.
Utställningens höjdpunkt och grande finale är norrmannen Johan Christian Dahls stora och tunga målning ”Kronborgs slott i månsken” (1837), den ensam är värd ett besök. Ursprungligen gav en privatperson verket till museet 1923 och sedan 90-talet har den hängt på Marienlyst slott i Helsingör och sedan 2008 just på renässansslottet Kronborgs i samma stad, men nu i maj återfördes den till Östergötlands museum.
Utställningens höjdpunkt är norrmannen Johan Christian Dahls romantiska ”Kronborgs slott i månsken” (1837). Den ensam är värd ett besök på Östergötlands museum.
Fiskarsonen Dahl bosatte sig i Dresden och blev god vän med den tyska romantikens store landskapsmålare Caspar David Friedrich. Dahl delade Friedrichs respekt för naturens skönhet, men idealiserade den inte på samma vis. Utan bruk av sakrala symboler (Friedrich använder sig frekvent av landskapens faktiska krucifix) får Dahl världen att framstå som helig. Där Friedrich fångade Centraleuropas väldighet fann Dahl det norska landskapets uråldriga mystik i sin nationalromantik. Den översinnliga närvaro som vi alla känner igen i den skandinaviska naturen återfinns också i den ljusa skymningen, det gröna vattnet och de skugglika fartygen och båtarna som omger den historiskt tunga danska fästningen.
Ytterligare berikande inslag är videointervjuerna med Schmidt, Opitz och Radpour, liksom en film om hur museet arbetar med restaurering, något som är tämligen aktuellt för de äldre verken i utställningen. Dessutom finns ett interaktivt moment, en svart tavla där besökarna kan kommentera det de sett på vad sätt de tycker är behagligt. Denna ska löpande dokumenteras under utställningens gång och delas i sociala medier och kan man tänka också behöva modereras en del som en analog fortsättning på nätets så ofta försåtliga diskussionskultur.