Konsert
Back on tour
Louis de Geer-hallen, Norrköping
Söndag 1/5 (även på Konsert & Kongress i Linköping på lördagen)
Betyg: 4
Hängivenheten från publiken går inte att ta miste på. Ett par minuter innan artisterna från Östergötland kliver på börjar applåderna. Förväntan ligger i luften.
Levererar gör Peter Johansson och Bruno Mitsogiannis från första ackord. De kan sin sak. Även om de båda stått på scener i Sverige och utomlands är de opretentiösa, familjära och lustfyllda. Trots sitt späckade schema med två konserter i Linköping, två i Norrköping på samma dag och dessutom ett antal städer som väntar har de krafter som verkar räcka långt mer.
Nästan givet blir inledningen en av Queens låtar. Där är de båda hemma, rösterna smälter in i varandra. De är samkörda, i både röstlägen, mellansnack med östgötsk humor och rörelsemönster. För fem år sedan började Johansson & Mitsogiannis turnera tillsammans. Fyllda konserthus, så klart. Förvånande är att de inte ligger på topplistor med sina egenskrivna låtar. De är guldkornen bland alla covers. Varför inte göra mer sådant? Lätta från alla säkra kort?
Vi förs tillbaka till mellanstadiets disco, tryckare i mörkret och spirande känslor genom låtar som ”More than words” och ”Every step you take.” Väntat är att ukulelen kommer fram, ett av favoritinstrumenten. Sedan träder fem andra musiker upp på scenen och förstärker.
För dem som sett Johansson & Mitsogiannis tidigare får en konsert som är exakt vad som väntat. Pratigt, underhållande skämt och trivsamt. Rock från bandet Boston till Eagles. Önskelåtar från publiken som ”Highway to hell” och ”Carrie”. Men hur länge håller covers? Kents slitna och utarbetade ”Utan dina andetag” är en av Sveriges bästa låtar, men blir så tröttsam även om den är vacker i artisternas munnar.
För en stund försvinner Johansson & Mitsogiannis från scenen. Ett inslag med förinspelat klipp om hur Johansson & Mitsogiannis träffades för tio år sedan avbryter.
Ljuset pulserar, elgitarrerna slirar i gång. Strax är radarparet tillbaka som transformerade till 80-talets era. Det funkar men är på samma sätt lite pajigt. Mera Queen, Aerosmith och någon egen låt. En show med enbart egetproducerat material kan vi nu kräva av dessa rutinerade artister. Låtar som ”Perfekt storm” och ”Genuin” håller hela vägen. Släpp taget om de gamla godingar som vi redan kan. Vi längtar!