Handlingen i årets sommarteater vid förtjusande hembygdsgården Salfvedal blir snabbt tydlig: Den överstressade Salvia Kullengren (Hanna Rahm) – fiffigt val av rollnamn för övrigt – driver Lilla hotellet och hit kommer en strid ström av allsköns människor som av olika skäl vill fördriva några sommardagar på denna plats.
Ett axplock: Den mystiske bilisten ”Jim Jack” (Christer Ekman) som tycks vara någon annan, läkaren Doris Tyll (Anna Beck-Friis) som brinner för alternativmedicin, sommarluffaren Joel Doppne (Roy Andersson) med oklara motiv samt de cyklande syskonen Aspedal (Natalie Dahlberg, Mollie Dahlberg och Viktor Rahm). Lägg därtill hotelldirektrisen Salvias allt annat än introverta kusin Mynta Swanson från USA (Elisabeth Péterffy Moberg) och scenen är lagd för en mer eller mindre rörig fortsättning.
Salfvedalsteatern har tidigare år använt den fina spelplanen mellan husen på skjutshållet från 1700-talet till att förflytta sig och publiken bakåt i tiden. I år har ensemblen valt att förlägga handlingen till vår egen tid. Detta grepp ställer högre krav på trovärdighet – vi i publiken är ju så väl förtrogna med vår samtid – och stundtals blir det i ärlighetens namn små krockar mellan aktörernas höga och lovvärda ambitioner och den upplevelse som spelet levererar. Missförstå mig inte: amatörteater förtjänar att tas på allvar och har definitivt sin rättmätiga plats, inte minst i sommarteatersammanhang. Manuset är både rikt och omväxlande, men en tydligare röd tråd hade gett de många medverkande en stadigare plattform att utgå ifrån. Plus i kanten dock för varje föreställnings avslutande och unika överraskning – som jag inte tänker avslöja här.