Om du kan komma pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt att fira in helgen Ă€n med Peter Asplund och Ăstgöta BlĂ„sarsymfoniker sĂ„ tar jag det vadet direkt. Med sol i ryggen och varma höstkĂ€nslor i kroppen Ă€r det ett perfekt startskott pĂ„ fredagens aktiviteter.
Mitt pÄ borggÄrden bland historia och hundratals Är tvÀrnitar en SL-vagn, röda linjen har tagit en sjuk omvÀg via Linköping och ut ur vagnen kliver Linda Pira som den coolaste av katter.
Med beats sÄ feta att de fÄ kullerstenen under vÄra fötter att bilda vÀrldens största tetris-spel gör Pira, dansarna och DJ Salle (legend) sitt yttersta att fÄ igÄng festen. Det Àr trögstartat till en början, trots order frÄn scenen om att hoppa Àr det fÄ som lyder. Men det tar sig. Det syns fler hÀnder i luften. Det böljar lite mer i publiken. Fler höfter som rör sig.
AllsÄngen ekar lite högre mellan stenbyggnaderna.
Ingen kan komma och pÄstÄ att Linda Pira inte Àr bevÀpnad med hits.
Linköpings Stadsfest bjuds pÄ knÀckande versioner av LÄt Dom Hata, Shu Katt, Ey GÀri och publikfavoriten KnÀpper Mina Fingrar.
Det mÄ vara en (födelse)dag pÄ jobbet för Linda Pira, men det jobbet gör hon och gÀnget med bravur.
Little Jinder svÀvar in pÄ scenen framburen av borggÄrdens jubel.
Hon har sin hockey-kör redan i första lÄten.
Det Àr kÀrlek frÄn första andetaget.
Undertecknad förbannar allt vad tidig presslÀggning heter sÄ hela Litte Jinders spelning hinns inte med pÄ papper.
Jag fick tyvÀrr lÀmna spelningen i förtid. Men jag gjorde det till tonerna av en löjligt tung Kvicksand.
Det introt. Det jublet fick mig att dansa pÄ lÀtta steg hem och börja skriva.
Det Àr alltid nÄgot.