Konsert
***
Siw Malmkvist, Lill-Babs och Ann-Louise Hansson
Crusellhallen i Linköping 16/11
1. Nostalgin är inte att förakta, åtminstone inte för oss som var med när de här karriärerna började. De har ”alltid” funnits, vi växte upp med dem, när Lill-Babs slog igenom gick jag i småskolan… Under sina respektive storhetstider var de kanske aldrig så viktiga för mig, men jag kan ändå stora delar av deras repertoar från guldåren på 60- och 70-talen…
2. Kändisfaktorn är högre än Kaknästornet: Svensktoppen, Hylands hörna, Mello, musikaler, folkparker, skvallerpress - i sin genre gör få eller inga dem rangen stridig. Kanske behöver de dock varandra för att dra så mycket folk?
3. Rent sångligt kanske ingen förväntar sig eller kräver några svindlande höjder. Men rösterna och uttryckssätten är lätt igenkännliga, och det finns mycket annat att uppskatta, till exempel artisteri och svindlande rutin.
Mycket mellansnack är det, ofta är det roligt – en hel del åldersskämt, det är väl oundvikligt. Det märks ibland att skämten dragits många gånger, tanken hänger inte alltid med när utantillreplikerna forsar fram.
Benneth Fagerlund och Martin Tallström utgör den lilla men utmärkta orkestern. Den förstnämnde har dessutom skrivit musiken till Lars Forssells ”Kärlek är det inte” som Lill-Babs och han gör en vacker stund av. Siw Malmkvist är en boren komedienne, men Ann-Louise Hansson är den som har rösten i behåll. Hon gör också fyndiga imitationer.
Och ett sådant pärlband av låtsuccéer är det inte många som kan matcha - jag bugar mig i respekt.