Scenen är perfekt ljussatt och inledningsnumret "Pretend" är en övertygande start. Den följs sedan upp av "Hard time" och en gåshudsframkallande version av Nina Simones "Don't let me be misunderstood".
Men det här är en betydligt mer jordnära konsert än förra gången. Seinabo Sey säger det själv i mellansnacket, men det är också tydligt att det är mer fokus på musiken än på tjusigt utanpåverk.
2018 kom Seinabo Seys andra skiva "I'm a dream", och låtarna därifrån får stort utrymme. Tyvärr är flertalet något mindre direkta än de från debutalbumet. Spelningen tappar därför periodvis därför lite av den starka intensitet Seinabo Sey annars är så bra på att skapa.
Seinabo Sey har en röst som är så mäktig att den fyller upp rummet på ett sätt som få konkurrerar med. Den här kvällen är inget undantag och flertalet gånger kommer jag på mig själv med att förundras över hur bra den låter.
Efter det något svaga mellanpartiet lyfter konserten mot slutet. Publiken har dittils applåderat och jublat artigt mellan låtarna, men nu försöker Seinabo Sey att få igång den en nivå till. Resultatet med allsången till "Younger" blir ytterst trevande. Då går det bättre med dansen till "Good in you", där Seinabo Sey framför delar av låten mellan bänkraderna.
Hon känns överlag betydligt mer uppsluppen och glad än vid senaste besöket, och glädje får bli det sammanfattande ordet för konserten.
