Solen strålar, Laleh likaså. Parallellen är lätt att dra då Laleh och bandet är klädda i gult. Likaså den tronliknande stolen hon uppenbarar sig i, efter att Lova värmt upp publiken.
Först ut är låten ”Knock, knock.” Soundet är Laleh år 2019, nytt, mer slipat och aningen mer kommersiellt men där den ursprungliga tonen finns kvar. Hon tappar inte bort sig, denna hårt arbetande artist som numer skapar och producerar i USA. Laleh har också bevarat den där säregna stilen, lite av en kvinnlig Di Leva. En guru som sprider sitt budskap över världen.
I ”Welcome to the show,” som Laleh spelat in med Adam Lambert, är det en helt annan sida. Storslaget, filmiskt och något som känns för stort för Vadstena slotts publik. Snabbt hittar hon tillbaka i det poetiska, ”En stund på jorden” fångar in publiken igen. Enkelhet talar till både stora och små i den brokiga och breda skaran som trängs inne på slottsgården.
I de gamla låtarna är Laleh bäst, som ”Bjurö klubb” och fenomenala ”Live tomorrow.” Det är fascinerande hur hon med självklarhet kastar sig mellan låtar på svenska och engelska. Men ibland blir det svårt att veta om hon är på allvar, eller driver med oss, med sina rörelser och sitt snack. Lite lagom flummigt och på gränsen till komiskt. Men det lättar upp. Så gör även de två körsångerskorna som får publiken att studsa i ”Vårens första dag.” Laleh själv går mest fram och tillbaka, är lingvisten som kan sjunga om det gamla men ändå beröra dagens unga i titelspåret till nya plattan ”Vänta” liksom i ”Goliat.” Många sjunger med, barn på ett par år upp till pensionärer. Laleh är folkkär, men den barnsliga inramningen stör. Hon är ju 37 år nu, inte en tonåring som sitter hemma i källaren på Hässelby Strand och gör musik.
En fin avslutning hade blivit ”Tack förlåt” och ”Bara får vara mig själv.” Publiken börjar röra sig, men Laleh går på igen och kör ”Wish I could stay.” Det blir lite sorgligt då många redan gått. Laleh vill inte säga hej-då. Ett vi-ses-igen, hade räckt bra.