Darin
Med: 36-åringen, som slog igenom i "Idol" 2004, är en av Sveriges mest hyllade artister med sju albumettor, 30 guld- eller platinasinglar och över en halv miljard spelningar på Spotify.
Var: Saab Arena.
Publik: Drygt 2 500.
När: Fredagen den 29 september.
Längd: 90 minuter.
Betyg: 4
Dans. Allsång. Rock. Intim. Nära.
D-A-R-I-N
Fem ord ramar in hans namn och sätter känslan på artistens största turné någonsin, när Darin får Saab Arena på fötter redan från första tonen och tar med oss under kvällen på, som han själv uttryckte det, till hans olika världar. De har alla formats under hans knappt 20 år långa karriär från genombrottet i "Idol" 2004 till den han är i dag.
Det är mycket.
Det är mycket bra.
Vi får det allt serverat på en premiärkväll, där han visserligen glömde bort både vätska ("kan jag få ett glas vatten?") och handduken ("jag svettas så mycket så öronpropparna ramlar ur..."), men aldrig sin röst och sin låtskatt. Darin har med åren blivit en av Sveriges mest hyllade och omtyckta artister med sina låtar och förmågan att kunna fånga sin publik. När han nu paketerar allt i ett utmanande och svårare arenaformat är det därför ett efterlängtat möte.
För såväl Darin som publiken.
Det håller.
Det sparas inte på något.
Han hämtar en del från sin senaste platta "En annan jag", men än mer från sin guldkantade karriär som gjort honom så folkkär och populär över generationer i vårt land.
Det blir gärna så med hans CV och framgångar med miljonpublik i tv-sofforna med "Idol", Melodifestivalen och "Så mycket bättre".
I Darins värld går vi på disco, där glittret sätter tonen i "Satellit" följt av "Can´t stay away" och "Superstar" innan en stjärnhimmel lyfter oss mot rymden i "Astrologen" och "Astronaut" för att sedan landa på en spansk bodega med ett stort träbord, några flaskor rödvin, ett par skickliga stänk av flamenco och två smäktande och smekande, men också en smula tårfyllda versioner av "Ta mig tillbaka" och "Den sista sången", som berör själen och hjärtat hela vägen och får till och med en ishall att hålla andan och känna allt. Här blir närheten så omedelbar att man till och med glömmer var vi är.
Darins värld rundas av med tuffare arenarock i såväl "Lovekiller" och "What´s the point".
Arenan är redan där vunnen och besegrad, vilket inte minst märks av allsången i "En säng av rosor" och "Ja, må du leva".