Rock
Lars Winnerbäck: Själ och hjärta del 1 (United stage)
Betyg: 4
"Decembernatt / I väntan på Godot / I väntan på vaccin / I väntan på nån enda stans att gå", sjunger rockpoeten från Linköping i en av sina fyra nya sånger. Det är klarsynta betraktelser från "en enkel sång- och dansman i ett trasigt sosseland" som möter lyssnaren.
Första låten finns redan ute som singel, med bra bett i gitarrerna, en fin melodislinga som sätter sig snabbt och en refräng med hopp om bättre och mänskligare tider: "Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka igen".
"Decembernatt", är bittrare: en pandemifärgad betraktelse av samtiden.
I "Älvens industrier", kan man både höra den vuxne mannens ånger och tonåringens glöd: "Vi måste bilda ett band/Vi måste be dom fara".
Jag är ingen Winnerbäck-expert, det ska erkännas, men dessa fyra låtar känns som ett styrkebesked från en inspirerad Sverige-skildrare mitt i livet med viss hemfallenhet åt det melankoliska. Visst kan man ana konturerna av en arvtagare till Lundell. I så fall hoppas jag att även Winnerbäck ger ut sina dagböcker.
Avslutande "Skriet" bjuder på en lång, fantastisk text. Winnerbäck, som bor på deltid i Oslo med sin fru Agnes Kittelsen och deras dotter, står framför Muncks berömda tavla på Nasjonalmuseet och filosoferar i en mångordig, vindlande betraktelse som slutar i att det trots allt snart är sommar och lite hopp: "Minns du kyssen eller ser du fram emot den?".