Drama
Titel: Schack
Visas på: Bio
I rollerna: Oliver Masucci, Rolf Lassgård, Birgit Minichmayr
Regi: Philipp Stölzl
Speltid: 90 min
Betyg: 3
I sommar har filmer som minns andra världskriget fått ett mindre uppsving. Exempelvis Ari Folmans animerade nyversion av "Anne Franks dagbok" samt "The survivor" – en sann historia om boxaren Harry Haft som överlevde Auschwitz genom att tvingas slåss mot sina medfångar. "Schack" sällar sig till dessa.
Berättelsen börjar i 1930-talets Wien, med snygg tidstypisk scenografi, mitt under pågående kaos inför Hitlers intåg. Den judiske notarien Josef Bartok väljer in i det sista att vara optimist. Efter en desperat varning från en vän skickar han till slut i väg sin hustru, men innan han själv hinner rymma har han blivit tillfångatagen. Han hålls fängslad på ett hotell medan Gestapo försöker pressa honom på bankuppgifter.
Det är med väl portionerad ondska som de försöker knäcka honom. Endast skriken från andra fångar är hans underhållning. Med undantag för en hårdhänt torterare är det tänkt att den monotona tristessen ska knäcka Bartok. Men han vägrar, samtidigt som han håller på att bli galen av uttråkning. Han snattar dock åt sig en bok i schackteknik – ett spel som han hatar. Men nöden har ingen lag, och snart har han lärt sig allt. Till och med att uthärda nazisterna.
Den litterära förlagan skrevs 1942 av den framstående österrikiske författaren Stefan Zweig och blev hans sista verk innan han tog livet av sig samma år. Det vilar någonting ödesmättat även över filmatiseringen. Kanske främst i de partier som utspelar sig längre fram i tid, med Bartok på ett ångfartyg mot USA. Ombord plågas han av visioner av sin hustru och av ett gäng schackentusiaster som spelar mot den ryske världsmästaren. En hal man i vit kostym (Rolf Lassgård i högform och med grovhuggen mustasch) erbjuder en mindre förmögenhet för att Bartok ska möta världsmästaren. Plötsligt står mer på spel än han kunnat föreställa sig. Lassgårds rollfigur liknar närmast en metafor för djävulen.
"Schack" är den mest sevärda av alla nysläppta återblickar, vars syfte är att inte glömma vår historia. En allegori över människans val mellan att dö för humanismen eller kapitulera för nazismen. Trots att den utspelar sig i det förflutna framstår den som högaktuell i flera bemärkelser.