Staffan Mårtensson, Love Derwinger och Lev Sivkov i lunchkonsert på Norrköpings Konstmuseum, ett av inslagen under Östergötlands Musikdagar.
Konsert
Östergötlands Musikdagar
Romantik och impressionism, Norrköpings Konstmuseum och Renaissance AND, Hedvigs kyrka, 16/8
Först ut är en lunchkonsert (utan mat) i romantikens anda. Under händerna på Love Derwinger växer Alexandr Skrjabins poetiska ljudlandskap. Musiken är episk, ämabel och lättsmält men inte desto mindre intrikat för det. Skrjabin, som drar åt mysticism ska sedan mogna in i den moderna och symbolmättade stil som inleder den moderna, atonala musiken. Derwinger bemästrar hela känslospannet i Skrjabins översinnliga musik.
Så vidare in i Schumanns högromantik med Derwinger kvar vid pianot och Lev Sivkov på cello. Här bjuds på en fullödig och känslosam musikpalett med breda anslag och stråkdrag. Sivkov förvaltar såväl de ljuvligt svärmiska som de folkmusikaliskt käcka inslagen. Tilltalet är friskt och lite förnumstigt.
Dags för Staffan Mårtensson, även konstnärlig ledare för musikdagarna, att äntra scenen med sin klarinett och nu är trion samlad. Tolkningen av Max Bruch är fullödig och elegant. I de smeksamma satserna artikuleras romantikens längtan till det genuina, folkliga liksom den storslagna kärleken till arv och nation. Sista satsens scherzo-liknande uttryck är piggt och samspelt.
Kanske njuter jag ändå mest av Sibelius mäktiga klangbilder. Hans temata beskrivs ibland som organiska processer i sina utvikningar och förgreningar. Sivkovs hela register kommer till sin rätt i de här smäktande variationerna.
Dohyo Sol, Anna Maria Friman och Nora Roll, Renaissance AND i Hedvigs kyrka, ett inslag under Östergötlands Musikdagar.
I Hedvigs kyrka utforskas 1500-talsmusiken och vår tids avantgarde av Anna Maria Friman (sång), Dohyo Sol (luta)och Nora Roll (viola da gamba). Kompositören Anders Jormin har med sitt lågintensiva och närmast improvisatoriska uttryck, tonsatt Petrarcas renässanslyrik. Rytmiska passager med influenser från chansontraditionen och popballaden landar fint i kyrkorummet. Anna Maria Frimans djupa mezzosopran gifter sig utmärkt med lutan och viola da gamban, kort sagt en sexsträngad cello lämplig för ackord. Även Gavin Bryars nyskrivna musik har renässansens illuminatoriska passager och vindlingar. Avslutningsvis, Marchetto Caras ”Ostinato” som framförs muntert och lekfullt.