Men stadsfesten i Linköping lindrar Ă„ngesten nĂ„got och pĂ„ fredagen musicerade Ăstgöta blĂ„sarsymfoniker tillsammans med Weeping Willows-sĂ„ngaren Magnus Carlson, Ă€ven kĂ€nd frĂ„n âJills verandaâ och âSĂ„ mycket bĂ€ttreâ.
De sensommarskyar som far fram över oss Ă€r grĂ„svarta men luften Ă€r ljum och frĂ„n domkyrkoparken hörs âLa Macarenaâ. BlĂ„sarsymfonikerna vĂ€rmer upp medan publiken letar upp en hĂ€ngvĂ€nlig plats mot slottets grĂ€ddvita fasad.
PĂ„ slaget klockan 19 inleder Magnus Carlson till instrumentalisternas ackompanjemang med âDen lĂ„nga vĂ€gen hemâ och Elvis-hiten âSuspicious mindsâ.
Det Àr sÄ oerhört befriande att lyssna pÄ en popsÄngare som litar pÄ rösten, som inte andas in som en blÄsbÀlg eller slÀpper ifrÄn sig suckar och stönanden i slutet av fraserna i tron att det förmedlar nÄgot slags kÀnsla. Nej, Magnus Carlson Àr helt trygg med att hans raka, varma röst lÄter oss höra det han vill förmedla.
FrĂ„n tv-programmet âSĂ„ mycket bĂ€ttreâ sjunger han âEternal loveâ och âBrinner i bröstetâ. Weeping Willows-lĂ„ten âTouch meâ blandas med Coldplays âFix meâ och âThe landscape is changingâ av Depeche Mode.
BlÄsarsymfonikerna lÄter denna kvÀll dÀrtill som om de aldrig spelat annat Àn populÀrmusik. Flera av instrumentalisterna brister ut i solon och det fungerar fint.
Utomhuskonserter Àr svÄra och möjligen drÀnker det gÀstande kompbandet ibland de ljudsvagare blÄsinstrumenten. Men det förtar inte intrycket. Vi som kommit för att lyssna tackar för stadsfesten och dem som försöker göra livet lite rosigare för oss andra.
