Råa ytor samspelar med bearbetade

Konst och konsthantverk förenas i en utställning som är något av ett upplevelserum.

Objekt, stengods av Helena Sjögren.

Objekt, stengods av Helena Sjögren.

Foto: Sievert Sjöberg

Recension2019-12-02 16:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Helena Sjögren 

Objekt i stengods

Passagen i Linköping. Visas till 16/1.

Hela kollektionen utstrålar en mild värme och öppnar upp mot reflektionernas vida fält. Nedslag i Helenas personliga historik samsas med ekon från (ur)gamla skulpturer och stiliserade uttryck från naturen. 

Mättade färger, som överlag är mycket vackra, har något tidlöst över sig. De friar inte till naturen genom att söka samklang med dess nyanser, utan lutar sig snarare mot ett slags civilisationshistorisk kvarlåtenskap. Olika gröna toner kan referera till sånt som varit vilsamt för ögonen genom mänsklighetens historia. Blå/turkosa inslag för oavkortat tankarna till vatten och förutsättningen för liv.

På vissa objekt syns spår efter kristallisation. Det bidrar, tillsammans med andra speciella egenheter, till att ge utställningen en känsla av utdraget tidsspann. Man vet att föremålen producerats under de senaste åren, men det får en underordnad betydelse. 

Även om färgsättning och effekter av olika glasyrer lätt hamnar i förgrunden, är det egentligen formerna som är den primära förutsättningen för den resning och avmätta styrka som utmärker utställningen. De fem största objekten har en självklar tyngd som skulle markeras även om inte bilder och färger tillförts. Men i många verk, exempelvis de båda grupperna där ”Björnsängen I” respektive ”Basteviken” ingår, är harmonin mellan färg och form fullständig. De råa ytorna samspelar med de bearbetade, så att all risk för disharmoni är definitivt utesluten. 

Basteviken. Objekt av Helena Sjögren.
Basteviken. Objekt av Helena Sjögren.
Karta: Passagen Linköpings konsthall