Självbiografi
Prins Harry
Den andre
Övers. Margareta Eklöf
Albert Bonniers förlag
Att redogöra för innehållet – alla snaskiga detaljer, påståenden och anklagelser – är överflödigt. Det mesta har redan läckt ut och stått att läsa i tidningarna. Nazistuniformen på maskeraden var typ kronprinsparet Williams och Kates idé. Häromåret slog William till Harry så att han landade rakt på en hundskål. Och gång på gång har kungafamiljen kastat Harry åt skvallerpressen, allt för att skydda storebror William.
Återstår gör att glädja sig åt att en bok kan få världen att stanna en sekund – och bedöma dess kvaliteter. Spökskrivaren J. R. Moehringer har gjort ett habilt och intressant jobb. "Den andre" är en självbiografi som mest påminner om en spännande autofiktiv spinoff på tv-serien "The crown". Men däri ligger också bokens stora problem. Harry blir – eller förblir? – en fiktiv karaktär, en stackars missförstådd prins i en Netflix-saga, räddad av den goda Meghan Markle, i stället för en människa av kött och blod som förklarar sitt avhopp.
Boken lär knappast skaka kungahuset med sina sanningar, därtill är den för vag och tillrättalagd – och förgiftad av upprättelsebehov. Däremot lär boken ge upphov till meningslösa diskussioner om huruvida Prinsessan Dianas sista present till sonen Harry verkligen kan ha varit en Xbox-konsol, och hånfulla ord över att Harry hittade bokens motto (ett William Faulkner-citat) på en hemsida med berömda citat.