Konst
Radar. 5+5. Holy Water
Passagen Linköpings konsthall
Pågår till 15 maj
Konsthallens tre olika rum är fyllda av dynamiska målningar, objekt, skulptur och installationer. Visserligen spretar det åt olika håll, men det kanske är precis vad som behövs för att tillfredsställa törsten efter covidvinterns ökenvandring. Här finns både smek och klös.
I de två stora rummen är det mera klös och häftig energi. Som kontrast kan man sedan hugsvala sig i Ulla Ridderbergs eftertänksamma och meditativa iscensättning ”Holy Water” i tredje rummet.
Kontraster och kontrapunkter är vitala zoner för dramaturgin i konst- och kulturlivet. Först möter man utställningen 5 + 5. Fem konstnärer från Östergötland är satta i dialog med fem från grannlandskapet Småland.
Skogen som gröngrå massa, materia och upplevelse finns gestaltad av smålänningarna Björn Bengtsson och Åke Bergqvist. Fysisk poesi. Som kontrast sjunger Liselott Bjurgard Wassborg lätta, abstrakta och skira vårsånger i sitt måleri. Mitt emot borrar Magnus Wassborg in sig i naturens mytiska gåtfullhet och urban samhällskritik. Något liknande återfinns i Katarina Vallbos särpräglade och uttrycksfulla skulpturer ”Mina systrar” som handlar om hyenornas komplexa matriarkat.
Bosatta konstnärer i Östergyllen har en vidare geopolitisk spridning. Här finns allt från irakiern Falah Al Anis satiriska målningar till nomaden Linnea Jensens färgglödande naturmåleri. Claes Fahlgren har tack och lov återvänt till konstscenen och överraskar med skönt komponerade abstraktioner. Eva-Karin Strand Wåtz låter sin modell vila i badkaret med dubbeltydiga konnotationer. Ingen högspänd dramatik som Davids klassiska ”Marats död” i badkaret.
Vadstena-baserade Maria Segersäll arbetar med skulptur i betong och mosaik. ”Geologiska poem” kallar hon sina tre verk.
Längst in i hallen finns ”Radar” av Linn M Carlehed och Dag Källman. Här smäller det till ordentligt med klös och kraft! Expressionism och dagsaktuell samhällskritik som inte ber om ursäkt för sig. Carleheds skulpturer vrider sig av skrik och konvulsioner. Häftig surrealism! Plågad Moder jord och fågellika människospillror med långa näbbar.
Dag Källman sparar inte heller på krutet. Det är nog det bästa urval jag sett av hans tätt genomarbetade målningar som ibland nästan får en massiv, textil karaktär. Vass samhällskritik invävd i oförglömlig humor och satir.