Fel sida av kanalen – skräcken i 70-talets Ljungsbro

Det var inte bättre förr. Mats Elvenhages debutroman är en gripande berättelse om barns utsatthet som andas 70-talets murriga socialrealism. Den är samtidigt en psykologisk skildring om en människas plågsamma utforskande av sig själv och sitt förflutna.

Kommunalhuset i Ljungsbro 1970.

Kommunalhuset i Ljungsbro 1970.

Foto: Arne Gustafsson/Bild i Linköping

Recension2022-04-01 19:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Böcker

Mats Elvenhage 

“Det lilla gula huset vid kanalen” 

Books on Demand

Ingen av oss har lämnats oberörd av Lilla hjärtats grymma öde och bara vetskapen om att samma tragedi nu också kan drabba en drygt två år gammal flicka i Göteborg är mer än vad vi mäktar med. Barnets utsatthet i den här världen är ett tema i en lång litterär tradition som sträcker sig tillbaka till Bibeln, myterna och folksagorna. Det är också, som vi väl vet, en bitter realitet. Linköpingsförfattaren Mats Elvenhage påminner oss om det i sin debutroman “Det lilla gula huset vid kanalen”. 

undefined
Linköpingsförfattaren Mats Elvenhage debuterar med romanen "Det lilla gula huset vid kanalen".

Vi får följa en man som i våra dagar blir påmind om sin barndom. Genom förträngda minnen och efterforskningar börjar han långsamt försonas med sig själv och vad som faktiskt hände. Mannens hågkomster för oss tillbaka till Ljungsbro i mitten av 70-talet där miljonprogrammet Härna byggs. Han växer upp på fel sida av Göta kanal i ett slitet gult hus tillsammans med andra barn i en löst sammansatt familj vars oklara relationer klarnar i hans minne. Familjen är marginaliserad och har ett dåligt rykte eftersom de stjäl från butikerna i området och ruvar på ett mörkt förflutet. 

undefined
Kanalhamnen i Ljungsbro.

En liten flicka med ostasiatiskt utseende syns ofta ensam i samhället och en kväll bestämmer sig familjen för att ta sig an henne. Det visar sig att hon är misshandlad och rädd för sina adoptivföräldrar och de tar det ödesdigra beslutet att ta med flickan hem till det lilla gula huset vid kanalen. 

undefined
En uppgång till ett av hyreshusen i Härne.

Mats Elvenhage har ett fint och effektivt berättande utan krusiduller och politisk korrekthet, i bästa realistiska stil får vi själva känna inför den tragedi och misär som han skildrar. På ett delikat vis drar Mats Elvenhage ut trådarna ur det nystan som berättelsen är till en början. Det blir en grym historia om maktmissbruk och trasiga människors försök att göra rätt och gott. Precis som Marcel Prousts klassiska madeleinekakor utgör kolbullarna, fläskläggen med rotmos och köttfärslimpan med lingonsylt de smaker som får 70-talets Ljungsbro, Skäggetorp och Ödeshög att framträda ur huvudpersonens minne och i vårt sinne. Vi påminns om att allt inte var bättre förr, men ställer oss också frågan om det verkligen har blivit bättre nu? 

undefined
Kommunalhuset i Ljungsbro 1970.

På sätt och vis påminner “Det lilla gula huset vid kanalen” om Mikael Marcimains kontroversiella film “Call Girl” (2012), som på ett spekulativt, men inte sanningsfrämmande vis, skildrar Geijeraffären. Mats Elvenhage målar ett brunmurrigt svenskt 70-tal och bygger sin berättelse på skvaller, rykten och fantasi för att ge oss sanningen om klassamhället i de ”trygga folkhemmet”. De allra minstas och svagastes utsatthet kastar ljus på dolda maktstrukturer, socialtjänst, lokaltidningen Corren och familjehemmen är del i kontroll och utnyttjande. Likt “Call Girl” gör det också att romanen vartefter tappar en gnutta trovärdighet i allt elände, samtidigt ska vi komma ihåg att verkligheten alltid överträffar dikten. 

undefined
Akvedukten i Ljungsbro 1980.

Romanen är utgiven av författaren själv, vilket förstås också märks på själva utgåvan. Den förtjänar ett professionellt förlags redaktörskap, förhoppningsvis får vi den återutgiven på så vis framöver. Mats Elvenhage är något på spåret, det finns fler viktiga sanningar att berätta om vårt förflutna för att få en klarare Sverigebild. 

Ljungsbro

Ljungsbros befolkning har nära på fördubblats sedan mitten av 1970-talet, i dag bor det omkring 7 000 personer där. Många av hyreshusen i centrum uppfördes på 50-talet som bostäder för arbetarna vid Cloetta-fabriken. Fram till 1970 var Ljungsbro centralort i Vreta klosters landskommun. Ljungsbros kommunalhus vid Centralplan byggdes 1947 och var ritat av arkitekten Henry Fraenkel. I dag är den byggnaden i huvudsak bibliotek.