Konsert
Kammarmusikmaraton
Norrköpings symfoniorkester med gäster
Online/De Geerhallen 29/5
Lördagen bjöd på ett maraton fyllt av djärva kontraster. Alltsammans blev till en utmärkt kompensation för allt vi missat av musik i det mindre formatet under de gångna åren. Tänker på hur ensemblerna förändrades och krympte under krigen. Nu utkämpar vi en helt annan strid.
Det välorganiserade och mycket ambitiösa upplägget bjöd på vitt skilda genrer med musik för olika rum och besättningar. Naturligtvis var detta ett fantastiskt tillfälle för musikerna i orkestern att, trots allt, hålla igång. Nu är kreativiteten väckt.
Marans höjdare var enligt mig Jenny Augustinsson och Mats Janssons framförande av den brittisk-amerikanska tonsättaren Rebecca Clarkes ”Sonata för viola och piano”. I ett utmärkt samspel kändes det som om de skapade i stunden. Tilltalades speciellt av violans varma tonbildning.
Dynamisk, med tre olika klangvärldar, blev tolkningen av amerikanen Kevin Puts ”And legions will rise” för klarinett, violin och marimba. I ett fint sammusicerande med kommentarer och reflexioner lockade Álvaro Pastor Jiménez, Mikael Wenhov och Anders Dahlstedt med både långa linjer och snabba ryck.
Agitatoriskt, bevekande och rytmiskt träffsäkert blev Björn Malmqvist och Mårten Landströms gestaltning av tyske Paul Hindemiths ”Sonat för kontrabas och piano”, medan ”Conte Fantastique” för harpa och stråkkvartett av fransmannen André Caplet visade på musik som berättandes konst, dynamiskt och fylld av effekter.
Piggt och fräscht i en bred genremix blev framförandet av fransmannen Jean Francaix ”Danses Exotiques”. I de alltför korta satserna fick blåsarna och slagverket till ett rejält sväng under Karl-Heinz Steffens ledning.
En hel timme ägnades åt poeten Edith Södergran. Här blandades läsningar med stråkkvartettmusik av kvinnliga tonsättare, alltsammans från ett tidigt 1900-tal. De tre rösterna gav skilda perspektiv, men jag hade lite svårt att följa den dramaturgiska tråden.
Romantik när den är som allra bäst blev det när stråkarna i Matinkvartetten bjöd på kombon Anton Webern och Wilhelm Stenhammar. I ett fint samspel tjusade de lyssnaren.
De som hängde i jazzbaren efteråt kunde lyssna till både till Christoph Schnaithmanns trombon och sträva baryton. Efterfest blev det med umpa umpa och ”Team Tyrol”.