Den föräldralösa flickan Jennie Weiss har sedan alltför tidig ålder arbetat som piga på ett värdshus i en liten by på den tyska landsbygden. Hennes husbonde är elak och grym och låter henne sällan vila. I hennes drömmar finns berättelser om avlägsna städer som den kringresande trollkonstnären Klaus har berättat om. En dag besöker en prinsessa värdshuset och ber att få Jennie till kammarjungfru under sin vistelse. I en ask på prinsessans rum skymtar Jennie en vacker ring med en röd rubin i. Sent samma kväll dyker Klaus upp vid värdshusets dörr men husbonden nekar honom sovplats. Jennie tycker synd om Klaus och låter honom äta och sova i stallet. När prinsessan ska resa vidare nästa morgon är rubinringen försvunnen och husbonden riktar sina misstankar mot Jennie och Klaus. Hastigt beslutar Jennie sig för att lämna byn och följa Klaus som redan har gett sig av. Det hon inte vet är att han är på jakt efter något som kommer att förändra både hans och hennes liv i grunden.
I debuten Den hemliga resan satte författaren Lowe Aspviken från Klockrike tonen som har kommit att bli karaktäristisk för hans författarskap. Hans historiska kunnighet och gedigna research ligger till grund för miljöerna där berättelserna utspelar sig. Ramen består av en målmedveten ung flicka som ställs inför ett uppdrag där resande är en genomgående tematisk tråd. Rent genremässigt rör sig romanerna i gränslandet mellan äventyrsroman och historisk roman med inslag av fantasy. I Det förlorade hjärtat förstärks berättandet av svartvita illustrationer som den här gången är gjorda av Reine Rosenberg, i de tidigare två romanerna var det Peter Bergting. Rosenberg är klart influerad av rollspelsvärlden och hans illustrationer samspelar väl med texten.
Lowe Aspviken är skicklig på att placera sin läsare i en främmande kontext och få den att kännas autentisk. Med hjälp av ett jagberättande är det lätt att bli bekant med huvudpersonen Jennie och därigenom få en bild av Klaus och husbonden. Däremot hade berättelsen kunnat få ett mer nyanserat språk, lite för ofta staplas beskrivningar på varandra och gestaltningen blir lidande. Författaren hade vunnit på att gestalta mer i flera olika plan, särskilt när det kommer till hur karaktärerna agerar.
Berättelsen är uppdelad i 38 luftiga kapitel som underlättar läsningen. Historien lämpar sig väl för slukaråldern och kommer med all säkerhet tilltala 9 till 12-åringar som letar efter en lagom lång äventyrsroman.
Emelie Ljungberg är bibliotekarie och frilansjournalist och recenserar barn- och ungdomslitteratur.