Nyliberalismen lägger sig som en våt filt över livet

New public mangement och effektivitet. I Söderköpingskonstnären Mattias Åkesons nya utställning “GEIST” gestaltas vår “zeitgeist”, tidsanda, där vi tar den kalkylerande byråkratin och kontrollen med oss hem från jobbet.

Mattias Åkesons videoverk "Den outnyttjade potentialen" kommer i höst visas under den stora dokumentär- och konstfilmfestivalen Kasseler Dokfest i tyska Kassel i höst.

Mattias Åkesons videoverk "Den outnyttjade potentialen" kommer i höst visas under den stora dokumentär- och konstfilmfestivalen Kasseler Dokfest i tyska Kassel i höst.

Foto: Erik Jersenius

Recension2023-10-27 19:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

“GEIST”

Mattias Åkeson 

Visas 28/10 - 18/11 

Det var när Mattias Åkeson märkte hur arbetslivets mönster av direktiv och uppföljning också letade sig in i familjens samtal vid middagsbordet som han drog öronen åt sig och började fundera på hur jobbets byråkrati också smittade av sig på de mest nära och kärleksfulla relationerna. 

I ett par år har han arbetat med utställningen “GEIST” som just gestaltar och undersöker vår “zeitgeist”, denna tidsanda av ekonomisk effektivitet och kontroll. Som så många av oss är hans egen erfarenhet från att ha verkat som universitetslärare att egenadministrationen tog mer tid än undervisningen och det faktiska pedagogiska arbetet. Just effektivitet är ledordet, men på golvet är det ofta svårt att se den förverkligad, snarare känner man sig mindre produktiv i takt med de nya pålagor som cheferna kommer med.

undefined
Söderköpingskonstnären Mattias Åkeson visar sin utställning "GEIST" på Skådebanan i Linköping.

På både privata och offentliga arbetsplatser växer också en egen lingua fram, ett eget tungomål av luftiga begrepp och rena klyschor. Samtidigt som de “strategiska” direktiven som ska tillämpas ofta faller platt i de faktiskt arbetade händerna när de egentligen inte kan implementeras, när hittepåspråket blir stumt i mötet med den krassa och taktila verkligheten. 

Allt det här känner vi igen från våra egna yrkesliv, men hur väl möter Mattias Åkeson oss i det i sin utställning? Vi vill ju att den ska resonera i oss och få oss att reflektera över våra liv. 

undefined
Skulpturen "GEIST" och fotoverket "Keynote Speaker".

Han har tidigare under sitt konstnärskap intresserat sig just för “Solsidan” och “ljust och fräscht”- medelklassen, som så många av oss nu tillhör. Konsumtionshetsarna som strömmar serier på kvällarna och käkar middag med familjen på Mocca Deli. Det är också de människorna som befinner sig åtminstone ett par steg upp på abstraktionstrappan i vår sköna nya världs hyperrealitet av digitala transaktioner och abstrakt höga bostadslån. 

Mattias Åkeson, som också arbetar som utställingsdesigner, kan sitt hantverk. En direkt ingång är det drygt fyra minuter långa videoverket “Den outnyttjade potentialen”, som är uttagen till dokumentär- och konstfilmfestivalen Kasseler Dokfest i tyska Kassel i höst. 

Vi ser en god vän till Mattias Åkeson klädd i en typiskt mellanschefsljusblå buttondownskjorta av Oxfordmodell. I handen har han en docka, en slags “mini me” som är exakt likadant klädd och som faktiskt också föreställer honom själv, en gåva från hans familj. Under videons gång viskar dockan obegripligheter till “mellanchefen” som sedan vidareförmedlar det till oss. Det hela är komiskt absurt, men även om man drar på munnen så sväljer man snart skrattet. Verklighetsnära, alltför nära. 

undefined
Mattias Åkeson och "ENKÄT" # 3 och 1".

Abstraktionsnivån ökar kraftigt därefter. På ena väggen hänger fotoverken “ENKÄT # 1-3”. Det är knappast uppenbart för blotta ögat, men Mattias Åkeson har klätt stora högar av A4-papper i vita dukar och fotat av dem. De blir till en slags liksvepta kuperade landskap, vid en närmare anblick ser vi texturen i dem. Inledningsvis hade han också tänkt att ställa ut dessa som skulpturer, men fann fotot mer uttrycksfullt. De förkroppsligar det själsdödande kontorslandskapets kvävande geist, nyliberalismens våta filt över våra liv.