Ung scen/östs "Förvandlingar" handlar om toåringars möte med kärleken.
Teater
Förvandlingar
av Laura Wihlborg
Regi: Paula McManus
Skådespelare: Martin Waerme, Astrid Gislason, Klara Enervik, Adam Dahlström
Spelas på Ung scen/öst i Linköping i oktober, på Teater Bråddgatan 34 i Norrköping i november-december
Det handlar om att få tunghäfta när man äntligen träffar den man är kär i. Att spionera på den man är kär i. Att vara kär i bästa kompisen. Att vara ihop med någon men i hemlighet tråna efter någon annan.
Det är nyårsfest hemma hos Andrej i Linköping och allting kan hända. Föräldrafritt! Drinkar! Pizza! Dans! Förväntningarna vibrerar. Nu ska jag äntligen få den jag vill ha. Musiken dunkar. Pulsen slår. Men vem är vem? Vem är sig själv? Och vem är kär i vem?
Vem är jag? Och vem är jag egentligen kär i? "Förvandlingar" närmar sig tonåringarnas frågor som sin själva och kärleken.
Ja, det där med kärlek är krångligt, både på scenen och i verkligheten. Och krångligare blir det när magi blandar sig med i spelet. Miya och hennes kompis Dana läser en magisk formel för att Miya säkert ska få den kille hon är kär i. Till på köpet häller Miya ovetande i sig ett elixir som ska få henne att bli sig själv på riktigt. Och plötsligt släpper alla hämningar och hon kastar sig ut i dansen.
"Skådespelarna har hittat en hudlös spelstil som passar fint i sammanhanget", skriver vår recensent Tomas Håkanson.
Men varför säger Dana att Wille är en dålig människa? Varför ringer aldrig Wille till den där Liam som ska göra festen så mycket roligare? Varför kommer aldrig Regina, den coola Stockholmstjejen som Andrej har lärt känna på internet och som han nu ska få träffa i verkligheten? Och varför stänger Didrik och Eli in sig i ett rum och tycker alla andra är idioter?
Det är nyårsfest hos Andrej i Linköping i "Förvandlingar". Föräldrafritt! Drinkar! Pizza! Dans!
Världen tycks osäker. Alla har något att dölja, alla småljuger för att hålla skenet uppe. En kärleksförklaring betyder inte mycket när känslorna skiftar lika lätt som vinden blåser. Under festens lopp kommer allt fler sanningar fram, om det nu beror på magi eller något annat, och ungdomarna tvingas omvärdera det som nyss var självklart.
Scen ur "Förvandlingar".
Skådespelarna har hittat en hudlös spelstil som passar fint i sammanhanget. Adam Dahlström briljerar som den slemmige förförartypen Wille, som så småningom tvingas släppa på masken när han möter verklig närhet. Klara Enerviks Miya har känslorna utanpå kroppen, både som hjälplöst taffligt förälskad och som självsäker festens drottning. Astrid Gislason gestaltar väl hur känslorna bubblar under den tillbakahållna ytan hos sina två rollfigurer Dana och Eli. Och Martin Waerme väcker medkänsla när hans troskyldige Andrej tvingas bevittna hur festen går åt skogen och ingenting blir som han tänkt sig.