Simmerskan Lotten Andersson har Karl Marx på väggen i flickrummet 1971.
Konst
“When a Space become a Palace”
Antonio Sognasoldis och Sven Rånlunds “Exkursion”
Göra Littorin “Den olidligt tunna linjen”
Passagen 2/9 - 4/11
Passagen firas med utställningen “When a Space becomes a Place” som består av fotografier ur Linköpings historia, från 1870- till 1970-talet, de flesta ur Östergötlands museums samling. Vi ser en stad i förändring och tidsdefinierande motiv, som simmerskan Lotten Andersson hemma i flickrummet 1971. Hon hade redan som 14-åring tävlat för Sverige under sommar-OS i Tokyo sju år tidigare och på väggen ser vi en vimpel därifrån samt ett idolporträtt på Karl Marx mitt i det småborgerliga Linköping.
En liten flicka springer på kullerstenen i Gamla Linköping. Den första av flera bilder som Linköpingsborna själva bidragit med till den nya utställningen på Passagen.
En annan del av utställningen är under uppbyggnad, här får Linköpingsborna själva bidra med sina bilder från stadsvyer som betyder något för dem. Den allra första bilden är förstås från Gamla Linköping där en liten flicka springer genom kullerstensgränderna
En pingvin mitt i staden. Målning av Antonio Sognasoldis.
Tuppar, höns och kycklingar. Målning av Antonio Sognasoldis.
Linköpingssonen Antionio Sognasoldi är son till en av de italienska arbetare som kom för att jobba på Saab på den tiden. Han bor och verkar nu i Göteborg och återvänder nu med kompositören Sven Rånlund för att bjuda in konstpubliken på en “exkursion”. Sven Rånlund skapar digitala ljudkonstverk med fågelsång och Antonio Sognasoldi har tidigare gjort omslag till hans skivor. I Passagen träder vi in i ett halvtimmes långt ljudverk och objekt och målningar med företrädesvis fågelmotiv. I det levande finns döden ständigt närvarande och tynande förtäckt känner vi igen kända skrämmande fotomotiv från vår brutala moderna samtidshistoria och ögon som ser mer än det ljuva och sköna.
En baksida av Antonio Sognasoldis verk har mörkare och mer okända stämningar än de bekanta fågelmotiven.
Ett av Antonio Sognasoldis objekt.
Antonio Songasoldi och Sven Rånlund utmanar förstås våra gränser mellan det analoga och digitala, det mänskliga och djuriska, det konstgjorda och naturliga. Det finner vi också i Göran Littorins utställning “Den olidligt tunna linjen”, hans första på 18 år. Göran Littorin är i grunden en kolorist, men är mest känd för sina svartvita gravyrer och fotografiska verk. Med tiden har han gått över till digital grafik och har återripptäckt färgen Han reser runt och fotar övergivna och förfallna miljöer, från Bjärka-Säby till Småland och Skåne. Bilderna bearbetar han sedan datorn. Uppluckringen sker mellan det avbildade och det avbilande, såväl som mellan natur och kultur. I skymningsljus uppstår en gåtfull flyktig karaktär där gamla torps multnande tapeter och rostande bilvrak flyter samman med skog och mull.