Bo "Boa" Axelsson läser i sin nya bok "Boa åker vidare".
Böcker
Bo “Boa Axelsson”
“Boa åker vidare”
Handels-Boa
”En coffe table book” kallade Jessika Gedin Bo “Boa” Anderssons “Boas åker” när hon uppmärksammade den i SVT:s litteraturprogam Babel förra året. En trevlig beskrivning av den första av det som blir en trilogi bildrika krönikor om Motala.
Den andra delen, “Boa åker vidare”, är förstås något att låta gäster bläddra i när de väntar på kaffet, men den är mycket mer än så. Den nu 87-årige Motalaförfattaren har förstås ett långt och händelserikt liv att kåsera om, men hans krönika sträcker sig långt bortom honom själv.
Boken inleds med att han med sina kännetecknande korta och kärnfulla texter berättar om “Motalas first lady”, en blondin med blå ögon gick bort endast 25 år gammal för knappt 8 000 år sedan. Den lilla staden vid Vättern har varit boplats för människor sedan dess.
Med både ord och ett fantastiskt bildurval tar sig Boa fram genom historien och låter Motala bli utsiktsplatsen för världens gång. Dess invånare tar sig vartefter både till framtiden i Amerika, stjärnglansens i Hollywoods strålkastare och döden i första världskrigets skyttegravar.
Sergeant Henrik Larsson från Röby gård i Slaka stred för amerikanerna i första världskrigets skyttegravar men flyttade tillbaka till Sverige och köpte Kulla Storgård utanför Motala. Bilden är från "Boa åker vidare".
Genom olika livsöden skildras det forna lantlivet kring Motala, men snart kommer också tiden ifatt Boa själv. De egna iakttagelserna av Sveriges förändring är ofta intressanta, själv börjar han exempelvis i en folkskola där klassamhället ännu är fullt påtagligt och där godsägarnas söner och prästens dotter med självklarhet får sätta sig på de fattigare eleverna. Det kyrkliga och kristna arvet var mer levande i undervisningen, i sina gamla skolanteckningar finner Boa hur han memorerade alla Paulus missionsresor, knappast något ungarna lär sig i dag.
“Boa åker vidare” blir, trots många roliga anekdoter, mindre spännande ju närmare vi kommer författarens eget liv, från uppväxten i lilla Kulla till lumparminnen och karriären inom Motalas bokhandel. Hans engagemang i nykterhetsrörelsen, foto-, frimärks- och natur-intresse ger oss intressanta ingångar till Motalas och Sveriges historia, men blir också väl personliga av och till.
Böcker som “Boa åker vidare” gör oss medvetna om hur sammanflätade vi människor är med alla världens händelser. När vi gräver där vi står ägnar vi oss inte åt navelskåderi utan vidgar förståelse av oss själva och hur historiens rotsystem för oss alla samman.