Eufori är en nyskriven musikal om 90-talets IT-bubbla.
Teater
Eufori
Manus, regi: Malin Axelsson
Medverkande: Hampus Nessvold, Lisa Hu Yu, Krister Kern, Nils Närman Svensson, Sesselja Mist Ólafsdóttir
Musik: Rebecca & Fiona, Simon Hagström
Koreografi: Camilo Ge Bresky
Scenografi: Josefin Hinders
Kostym: Tommie X
Riksteatern & Östgötateatern, spelas i Linköping 5-16/1 2022
Alltsammans till toner av tidens eurodance, techno och trance. Musik och koreografi är snyggt förenade till ett slimmat och stilrent uttryck. Ensemblen dansar perfekt koordinerad med tangentbord och cabinväskor på hjul. Alla fem imponerar med respektive sångröster. Uttrycket är brett och spänstigt i snabba växlingar mellan rapp, rave, opera och klassiskt musikalsound.
Data-nörden Johny, lågmält gestaltad av Nessvold, lämnar Linköping för Stockholm och coola webbyrån. Tillsammans med Hu Yus sprudlande Annie gör han den galna karriär som bara var möjlig under ett kort tidsfönster i nätets begynnelse. Arbetsgivarna plockade folk från gatan till lokaler med läskautomater och sacco-säckar. Alla talade fikonspråk, få begrep. Finansvärlden såg förbryllat på när snorungarna blev miljonärer. Men bara för en stund. Få klarade sig när ankdammen bottenfrös. Kerns valpigt nyfikna ”Lusen” är en av dem som bytte fleecetröja mot kostym och köpte konkursbon. Kerns sångnummer ska särskilt nämnas. Kern drar ner rejäla skrattsalvor innan han låter karaktären gå in i allvaret.
I kväll börjar "Eufori" spelas på Östgötateatern i Linköping.
Annies resa är lika snabb som förödande. När extacyn går ur blodet blir fallet högt. Hu Yu är briljant när hon gör henne bedagad och slutkörd. I smetigt smink klamrar hon sig fast vid ett evigt tonårsliv. Få ville bli vuxna. Mist Ólafsdóttirs Belinda är fint tolkad; ljuv med ett inre av stål. Närman Svenssons Ulrich är perfekt sterotyp och konform med väl inövad stockholmsdialekt – var någon endaste IT-pionjär född i huvudstaden?
Handlingen är bara en liten kärlekshistoria och resten ett race genom IT-boomen. Bekymret är att det gasas för fullt i första akten och innan paus har luften gått ur. I andra akten ”laggar” tempot, för att använda spelretorik. Det är synd på en mycket välrepeterad ensemble med inoljat replikmaskineri. Publiken då? Knappt fylld parkett på premiären är inte bra. Paret framför går från fnissande till hångel för att slutligen somna. Kanske var de utbrända ex-miljonärer.
(Recensenten såg premiärföreställningen i Norrköping den 4 december)