Konsert
Norrköpings symfoniorkester: Fantastisk symfoni
Betyg 4
Dirigent: Marc Soustrot. Sångsolist: Luthando Qave. Musik av Chausson, Monnakgotla, Berlioz.
Crusellhallen Linköping 28/2. Även i De Geer-hallen Norrköping 29/2.
En legendarisk fransk dirigent bör väl också leda ett program med legendarisk fransk musik. Här var det den stora fantastiska symfonin av Berlioz som var huvudnumret. Men innan dess mindre kända toner.
Ernest Chausson vandrade mellan romantik och impressionism. En symfonisk dikt: Soir de fete från 1898, blev exemplet på en kontrastrik musik med spår av både Wagner och Debussy.
Välljudande och välkomponerat men ganska anonymt. Det är musik som inte lämnar djupare spår. Trots detta en fin, distinkt tolkning med variation och stor dynamik.
Nyskriven svensk musik av kvinnliga kompositören Tebogo Monnakgotla, var det nog större förväntningar kring. Un clin d’oeil är lite ovanligt en tonsättning för barytonröst och orkester. Dikter på franska av JJ Rabearivelo från Madagaskar.
Mycket bra att orkestern tar sig an den nutida musiken. Tebogo har skrivit i många format och hennes kammarmusik tycker jag är intressant. Den har tidigare spelats i Norrköping.
Sydafrikanen Luthando Qave är delvis utbildad i Sverige. Som solist här hade en han en ganska otacksam roll. Sångdelen i verket utgjorde ganska entoniga avsnitt. Små melodiska rörelser och skillnader. Ganska svårt att få liv i. Sedan var hans klang och textning diffus. Tät och kraftfull, men lite jämntjockt.
Kompositionen var mycket snyggt orkestrerad. Monnakgotla behärskar verkligen det ljudande hantverket. Bäst gillade jag den tredje mer rytmiska och dramatiska delen.
Men stilmässigt är detta till stor del i mästarna Ravel och Debussys anda. Jag har lite svårt att förstå valet att vara kvar i en 100 år gammal ljudvärld. Saknar ett eget uttryck.
Berlioz symfoni från 1830 är en kulmen på den tidiga romantikens estetik. Närmast släkt med Beethoven; Samma lidelse och rena sentimentalitet. Men detta är vildare och med större gester. En sagoartad och teatral programmusik inspirerad av Shakespeare. Det är egenartat och suggestivt.
Här var Soustrot på sin mammas gata. Även framförandet blev fantastiskt. Liv och temperament. Tyngd. Överraskande rumsliga lösningar i en vacker duett mellan oboe och engelskt horn. Ödesmättad klockmelodi mystiskt bakom fonden. Helt i verkets anda.