Musikalisk färdkost in i vintermörkret

Kombinationen Sandström-Beethoven blev till en musikalisk fullträff, musik att återvända till och plocka med sig in i vintermörkret.

Repetition av Sven-David Sandströms cellokonsert med solist Torleif Thedéen och dirigent Christian Kluxen.

Repetition av Sven-David Sandströms cellokonsert med solist Torleif Thedéen och dirigent Christian Kluxen.

Foto: Caroline Kvick/SON

Recension2020-11-27 10:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Hommage till Sven-David Sandström

Betyg: 4

Norrköpings Symfoniorkester

Solist: Torleif Thedéen, cello.

Dirigent: Christian Kluxen.

SON:s digitala scen 26/1122/12.

Mästercellisten Torleif Thedéen tog sig an Sandströms ”Cellokonsert” som ett samtal med en kär gammal vän. Berättar strålande om sorger och glädjor, om framtiden. Musiken med dess täta struktur är fylld av uttryck, här finns allt från tuffaste dramatik till ljuvaste smek, från proklamationer till återhållen meditation. Eruption. Alltsammans på en mycket liten yta.

Och symfonikerna hängde på i det snabbfotade tonspråket, alltsammans under Christian Kluxens mycket organiska ledning. Ömsom svängigt och rytmiskt intensivt, understundom sångbart med glidningar och suckar, men hela tiden med ett direkt tilltal.

Beethovens ”Symfoni nr 4” har ett helt annat språk och hamnar mitt emellan Eroican och den heroiska femte symfonin. Den har heller ingen undertitel. Däremot är den välfylld med humor och charm, fastän utan större dramatiska komplikationer. 

undefined
Repetition av Sven-David Sandströms cellokonsert med solist Torleif Thedéen och dirigent Christian Kluxen

Maestro lockade fram en lekfullhet som gick rakt igenom rutan. Det sprutade av energi om den bantade orkesterapparaten, det gungade och musiken växte fram i ett naturligt flöde. 

Vet inte om det är Kluxens lätt busiga uppsyn och chosefria slagteknik, det där plötsliga leendet, eller om det handlar om ett pedagogiskt grepp, men han får symfonikerna lyfta och leverera. När det når hela vägen till mitt vardagsrum är det bara att tacka.

Karta: Louis De Geer Konsert & Kongress