Musik som går att ta på slår alla digitala konserter

Inget slår en livekonsert. Upplevelsen går nästan att ta på.

Esther Yoo var solist på konserten.

Esther Yoo var solist på konserten.

Foto: Marco Borggreve

Recension2021-09-16 09:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Norrköpings symfoniorkester: Barber & Sibelius

Dirigent: Karl-Heinz Steffens

Solist: Esther Yoo

Betyg: 4

Crusellhallen, Linköping, 15/9. Även i De Geerhallen, Norrköping 16/9.

Ingen digital utsändning i världen kan mäta sig med ljudupplevelsen i en konsertlokal. Kontrabasarna till höger på scenen presenterar temat, cellorna framför dem tar vid, sedan fagotterna i fonden och till sist hornen i scenens vänsterkant. Upplevelsen blir rent fysisk.

Norrköpingssymfonikerna tar ut svängarna i Crusellhallen vid öppningskonserten i serien Kortklassiker, där Karl-Heinz Steffens trygga ledning borgar för säker leverans i såväl Jean Sibelius andra symfoni som i amerikanen Samuel Barbers violinkonsert. 

Sibelius komponerade sin symfoni i Italien 1901 och dirigerade själv uruppförandet i Helsingfors. Stycket har tillskrivits egenskaper som kompositören själv inte avsåg att ge det. Ett tonsatt inslag i Finlands frigörelseprocess. Han var av annan mening: ”Det är bara musik för dess egen skull.”

Kompositören hittade inspiration till symfonin i sitt inre. Och visst känner man igen tongångarna. När han målar med riktigt bred pensel får jag Finlandiavibbar. Några av ackordsföljderna är rent av desamma.

Barber komponerade de två första satserna i violinkonserten i Schweiz på sommaren 1939 men blev sedan tvungen att resa hem till USA där han fullbordade verket. Där finns något ödesmättat, olycksbådande i tongångarna som här och där spricker upp i ett durackord. Unga Ester Yoo hanterar sin 1700-talsstradivarius med stor pregnans, inte minst i den rytmiskt komplicerade tredje satsen.