Pianisten Matilda Lindholm spelar gärna verk av kvinnliga och ibland bortglömda tonsättare.
Konsert
Musik i sommarkväll
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Gabriella Teychenné
Solist: Matilda Lindholm (piano),
Sångsolister: Lovisa Huledal (mezzosopran), Gustav Johansson (bas)
De Geerhallen
26/8
Inledningsvis ”Pianokonsert” (1913) av Dora Pejačević, den första kroatiska solokonserten överhuvudtaget. Flickan, ett underbarn komponerade redan vid tolv års ålder. Matilda Lindholm som gärna spelar verk av kvinnliga tonsättare förmår uttrycka senromantikens alla dramatiska själstillstånd. I varje anslag avspeglas tidens längtan efter storhet, nationell och folklig egenart, naturlyrik och snilledyrkan. Men under Lindholms händer växer också tidens vurm för djup lidelse och smak för kuslig övernaturlighet. Pejačevićs harmoniska språk är komplext för sin tid. Vaggviseliknande avsnitt varvasmed kusliga och frenetiska passager.
Första smakprovet ur operor ger Lovisa Huledal med Händels ”Ariodante”. Barockoperans ljusa mansröster sjöngs av kastrater och numera läggs de på en kvinnlig mezzosopran. Jag är mycket förtjust i Huledals röst som bär på fyllighet och intensitet. Alert angriper hon alla melismer, ni vet när två eller flera toner sjungs på samma textstavelse, typiska för barocken. Med Mozarts "Trollflöjten" bjuds vi på Gustav Johanssons varma, milda basröst och därpå en duett med Huleholm i "Don Giovanni". Paret uttrycker hela operans gäckande och skojfriska karaktär i ett kort utdrag.
Lovisa Huledals mezzosopran bär på fyllighet och intensitet.
Bizets "Carmen" är nog världens populäraste opera. Huledals vilda spanjorska sprider en doft av 1800-talets Sevilla medkött och blod i temperamentet. Då för tiden ansågs operan skamlös, numera älskar vi dess romantiserade exotism och melodierna sätter sig snabbt.
Gustav Johanssons milda och behagliga basröst sitter fint i "O'l man river" ur "Teaterbåten".
Kerns Teaterbåten brukar kallas världens första musikal. En mäktig bas krävs för ”O’l man river”, men Johanssons behagliga röst drunknar tyvärr bort i orkesterns slutcrescendo. Intentionen är det inget fel på. Med känsla och tydlig diktion artikulerar han den brutala om än romantiserade historien om de svarta bomullsplockarnas hårda liv medan Mississippi obekymrat rinner vidare genom rasism och fattigdom.
Scenisk och burlesk humor flödar mellan Lovisa Huledal och Gustav Johansson i en Rossiniduett.
Avslutningsvis Rossinis "Italienskan i Alger". Nu flödar den sceniska och lite burleska humorn mellan Huledal och Johansson. Det är balanserat och samsjunget, känns spontant och muntert.