Stjärnpianisten Frédéric Lagarde återskpade bilder från Bo Widerbergs vackra "Elvira Madigan" (1967) när han spelade murisk ur Mozarts nästan 200 år äldre pianokonsert med samma namn.
Konsert
Östergötlands Musikdagar
“Mozart at the Movies”
Solist: Frédéric Lagarde, piano
Festivalsinfoniettan (SoFo Chamber Orchestra och Östgötamusiken)
Dirigent: Staffan Mårtensson
Equmeniakyrkan i Linköping 19/8
Richard Wagner hage älskat att skriva musik för film om han fått möjligheten, när man ser Lars von Triers undergångsdrama “Melancholia” (2011) kan just tro att preludiet till “Tristan och Isolde” (1859) är komponerat för filmen. Men den betydligt äldre Wolfgang Amadeus Mozart är en ännu mer osannolik filmmusikkompositör långt innan filmen ens var påkommen.
“Mozart at the Movies” inleds med att Festivalsinfoniettan framför ouvertyren till “Trollflöjten” (1791). Demonregissören Ingmar Bergman iscensatte den förtrollande vackert för tv 1975,, den bästa operafilmen någonsin. Det sätter också den magiska stämningen för kvällens konsert.
“Gran Partita” (1784) känner vi igen från Miloš Formans 200 år yngre mästerverk “Amadeus” (1984) om Mozarts uppgång, fall och alltför tidiga död. Precis som den stackars utkonkurrerade Antonio Salieri blir övertygad om det gudabenådade geniets överlägsenhet ger kvällens blåsare oss nu en känsla för den himmelska kvaliteten i Mozarts musik, hur oboen inleder och följs av klarinetten, kontrabasen ger både stadga och gung, och det väcker en längtan inom oss efter något bortom den här världen.
Vackrare blir det när kvällens superstjärna, den prisade franske pianisten Frédéric Lagarde slår sig ner vid flygeln. Tillsammans med Festivalsinfoniettan tar han sig an Mozarts “Elvira Madigan” (1785), musiken som var omistlig för Bo Widerberg när han skapade sin romantiska tragedi med samma namn 1967. Och visst för Lagarde oss till filmens värld, man kan se Thommy Berggren och Pia Degermark, ett av filmhistoriens vackraste par, framför sig.
Musikdagarna går mot sitt slut med musik ur “Trollflöjten” och vår dirigent Staffan Mårtensson har gjort genidraget att ersätta manskören med tre tromboner, vilka då främst spelades i kyrkan och som Mozart förvånande använde i “världslig" musik. Det ger musikdramat dess önskade andliga stämning bland hemliga prästerskap och mystiska riter.
Staffan Mårtensson dirigerade orkestern och var värd för kvällens konsert.
Musik ur den dramatiska 25:e symfonin som inleder “Amadeus”, avslutar konserten. En festlig final på Musikdagarna till publikens stående ovationer och Lagardes kollegialt franska “bravo!”.