Festival
December darkness
Betyg: 4
På scen: Marduk, Domgård, Avslut, Ultra Silvam, Myronath
Dynamo, Norrköping 28/12
För det finns inget bättre ord än just rens för att sammanfatta metalfestivalen December Darkness – känslan när man lämnar Dynamo är just att kroppen blivit rensad efter ett antal timmar av hård metal.
December Darkness är vad som återstår av den tid för ett par år sedan när Norrköping var en av Sveriges mest högprofilerade festivalstäder med Bråvalla, Where's the Music och Black Christmass. Den sistnämnda har haft ett par struliga år, men verkar nu ha landat bra i transformeringen till den mindre endagarsvarianten December Darkness.
Norrköpings egna black metal-pionjärer Marduk kan sägas vara medgrundare till festivalen, och de har blivit ett så pass givet inslag att det förmodligen skulle vara mycket svårt att arrangera den utan att de spelade.
Utöver Marduk spelar fyra band som är så pass mycket mindre namnkunniga att de skulle kunna ses som rena förband till Marduk. Intressantast är Domgård, som har satsat på en solid, pulserande grund, som gör att de kan bygga upp riktigt bra låtar ovanpå det. Ultra Silvam kör mer traditionell black metal, inklusive insmörjning i blod. Något som gör luften i lokalen lätt kväljande för en stund.
När Marduks speltid börjar närma sig är Dynamo knökfullt, och publiken mycket förväntansfull. De inleder med "Werwolf" och sedan är det fullt ös under en och en halv timme.
Visserligen är det teatrala verkligen centralt för de mörkare delarna av metalvärlden, men då är det desto mer,
samtidigt är det befriande med ett band som mer låter musiken tala som Marduk gör denna kväll. Scenbygget är avskalat, och bandmedlemmarna går in och kör för fullt utan några onödiga utsvävningar.
Låtlistan är blandad från bandets snart 30-åriga karriär. Det finns gott om höjdpunkter, men det råa mellanspelet i "Burn my coffin" och discobeatet i "The blond beast" förtjänar särskilda omnämnanden.
Mäktiga "The black..." avslutar kvällen och de flesta i publiken verkar vara mycket nöjda när de går ut i snön.
Black metallgenren kan tyckas väl konservativ emellanåt (och det är ytterst svårt att hitta några ansatser till nyskapande, även den här kvällen), men att döma av publikintresset är det av mindre vikt – December Darkness har verkligen hittat sin form nu, och har en given plats i decembermörkret.