7
"Maskerad kärlek", eller "Il colore fa la regina".
Musik:. C F Pollarolo
Musikalisk ledning: Mariangiola Martello.
Regi: Clara Svärd.
Kostym: Nina Sandström.
Sångsolister: Arianna Stornello, Clarice Granado Persson, Hugo Paulsson Stove, Karl Söderström, Lovisa Huledal, Karin Mobacke, Danilo Pastore.
Vadstena-Akademien, Gamla teatern 8/7–16/7
Föreställ dig Venedig vintern år 1700. I dunklet på en storslagen teater framförs ett nytt verk. Fullt av exotiska namn och händelser. Magi, astrologi, men framförallt kärlekens förvecklingar.
I karnevalernas stad är förstås maskspel en självklar ingrediens. Ansikten skiftar färg, identiteter växlar snabbt som ögat. Vad som helst kan hända i denna sceniska fantasi, som sannolikt nyttjade teaterns effekter maximalt.
Nu lever detta upp i Gamla teaterns lilla och gemytliga salong med fina gamla fina kulisser. Även några klassiska ljudeffekter nyttjas, med explosioner och vind.
Men allt sker nära och helt öppet för åskådarna. Här gäller direktkontakt och snabb kommunikation.
Pedagogiskt används skyltar, namn och tecken. Det hjälper en del. Det är inte helt lätt att hänga med i alla turer.
Men tack vare sångarnas distinkta och levande uttryck, musikens direkta tilltal och de varierade arrangemangen, blir detta en både underhållande och gripande upplevelse.
Ett tiotal musiker under Mariangiola Martellos engagerade ledning och flödande cembalospel, skapar ett rytmiskt säkert ackompanjemang, med många vackra mellanspel.
Pollarolos musik är överraskande varierad. Den håller hög kvalitet och driver handlingen framåt på ett finurligt och följsamt sätt. Tolkningen är också mycket dynamisk. Det bli aldrig tråkigt.
Handlingen kan tyckas banal och osannolik, men på något märkligt rycks jag med och blir berörd och gripen. Det beror nog också på den starka helheten i framförandet.
Allt samspelar suveränt. Kläder och attribut präglas av fantasifullhet och lek och det smälter in i gestalternas scenerier och gestik, naturligt och spontant.
Det är högt tempo i första akten. Men i den andra finns det vila i flera vackra, lågmälda soloarior, där du kan lära känna enskilda karaktärer och deras öde.
Sångarnas insatser är på hög nivå. Musiken ställer krav. Riktning och tilltal i sången gör att den når ut, kraftfullt, lidelsefullt.
Det här är barockopera när den är som allra bäst.