Ida (Ester Bjerkeby) och Emil (Arvid Jonsson) i "Emils jul" på Folksparksteatern i Gamla Linköping.
Teater
Emils jul
Regi: Thomas Häggström
med Arvid Jonsson, Ester Bjerkeby, Andreas Lants, Alexandra Pettersson, Micke Lindh, Anna Graf, Lovisa Kremel, Gry Carlsson, Hedda Norén, Lukas Bergstrand, Olle Wikström, Markus van Alstine, David Josephson.
Folkparksteatern, Gamla Linköping 26/11
Föreställningen är en välkomponerad sammanfattning av Astrid Lindgrens populära böcker om pojken Emil som visserligen är full av hyss men samtidigt är godhjärtad och snäll. Arvid Jonsson gör rollen som Emil frimodigt och med den äran. Han är välrepeterad och rapp i replikerna, med tydlig diktion. Sångrösten är fin och han är gott synkad i koreografin.
Igenkänningsmekanismerna startar direkt hos publiken när kärlekskranka Alexandra Petterssons Lina besjunger sin kärlek till den mer motsträvige Alfred. Hennes tankar om livet som är alltför kort för att vänta med bröllopsbestyr lockar till skratt. Alfred tar ton på sitt håll, just så blygt och finstämt som man kan önska. Andreas Lants har en riktigt fin sångröst. Med hjärta och inlevelse sjunger han om en fattig bonddrängs hårda arbetsvecka.
Alfred (Andreas Lants) tar sig en svängom med Lina (Alexandra Pettersson).
När fadern Anton, spelad av Micke Lindh sätter stortån i råttfällan utbryter förstås full kalabalik. Likaså när blodpalten får sig en flygtur. Lindh har anammat Allan Edwalls hela rörelsemönster och karaktär. Möjligen är han inte fullt så ilsken som förlagan. Det är nog bra. De minsta brukar bli skräckslagna när fadern blir alltför högljudd.
Arvid Jonsson, Andreas Lants och Ester Bjerkeby lyssnar på Lovisa Kremels Kommandoran.
Lovisa Kremel i rollen som Kommandoran förtjänar ett särskilt omnämnande. Barnen i publiken skrattar av förtjusning när Lönnebergas elakaste kärring krumbuktar sig, gör grimaser och bistra miner. Kremels skrik från varggropen hörs ända till Tannefors och förbi.
Ensemblen i "Emils jul" sjunger och dansar.
Hedda Noréns Krösa-Maja förfasar sig som vanligt och varnar alla för skräckinjagande mylingar och mördare. Norén har också rollen som berättare tillsammans med Gry Carlsson och Lovisa Kremel, ett bra sätt att binda samman kvällens potpurri av skilda avsnitt.
Fint samspel mellan Alfred (Andreas Lants) och Emil (Arvid Jonsson).
Man satsar på levande musik. Det är ett välinvesterat beslut som berikar och höjer produktionen. För övrigt är det här ett glatt och ambitiöst gäng skådespelare som bjuder frikostigt på det man förmår, men jag vill särskilt nämna det fina samspelet mellan Andreas Lants (Alfred) och Arvid Jonsson (Emil).