Mäktig gestaltning av flygkrasch och fundamentalism

Folkmusik och experimentell ljudkonst interagerar i denna stora scenföreställning. Lokal - och världshistoria länkas frimodigt samman.

Vårdnässpelen håller sedvanligt hög ambitionsnivå i "Föreställningar om Vera och världen", där den svenska folkmusikdrottningen Lena Willemark bidragit med originalmusik.

Vårdnässpelen håller sedvanligt hög ambitionsnivå i "Föreställningar om Vera och världen", där den svenska folkmusikdrottningen Lena Willemark bidragit med originalmusik.

Foto: Elisabeth Magnusson

Recension2021-10-10 11:20
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musikteater

Vårdnässpelen: Föreställningar om Vera och världen

Regi: Hilde Östensson och Peppe Östensson

Manus: Maria Winroth & Jonna Nyberg

Musik: Lina Järnegard & Lena Willemark

Kapellmästare: Johan Gertz

Kör: Chianti

Skådespelare: Hanna Bergström, Anders Hellmér, Joakim Ahlstrand, Ellen Fagius, Anna Graf m.fl.

Saga, Linköping 9/10. Spelas även 10,15,16,22 samt 23/10.

Bitvis är det en mäktig gestaltning med kraftfull kör och dramatiska händelser. Parallella förlopp och historiska anakronismer stökar ibland till förståelsen. Men upplevelsemässigt fungerar det ändå. Alla sinnen stimuleras med effektiv scenografi, ljusbildscollage, sånger och danser. Autentiska radioklipp och bilder blandas med fiktionens möjligheter.

En av flera ledtrådar är flickan Vera som föds 1910 i Vårdnäs. Längre fram, 1939, återfinns hon som journalist på Östgöta Correspondenten. Samma år några timmar före krigsutbrottet störtar ett svenskt bombplan i trakten av Arnebo. Gefundenes fressen för en nyhetsredaktion och dess tyskvänlige chefredaktör. Det var många högt uppsatta på den tiden.

Ett annat ledmotiv är en religiös och fanatisk väckelserörelse som förebådar världens undergång. Den kronologiska cykelsparken bakåt till slutet av 1800-talets Efraim-rörelse och dess koppling till 1939 är tämligen oklar. Man ska inte behöva läsa programblad för att förstå. Det ska visas på scen. Kanske handlar det om jämförelser med all sorts fundamentalism ända in i vår egen tid? Symboliskt? Konstens frihet i tid och rum må väl förlåta somliga rader.

Berättelsen drivs framåt i rask takt, orkestern är skicklig på att vrida fram alla möjliga ljud- och toneffekter, kören likt den grekiskt klassiska stämmer upp märgfullt och det står aldrig stilla på den månghövdade scenen. Ibland blir förstås gesterna lite stora och visst överspel får man tåla av en ideell föreningens utövare.

Ändå imponeras man hur väl instuderad hela ensemblen är med det komplexa samspelet avseende innehåll, text, sång, musik och koreografi. Passionerat engagemang tvivelsutan.

Vårdsnässpelen som bildades 2015 har specialiserat sig på historiska bygdespel och dess koppling till större politiska händelseförlopp. Det är ett mycket bra grepp. Det folkliga perspektivet är en central värdegrund. Jag har sett ett par tidigare produktioner med stor behållning liksom denna nya föreställning där musiken har fått en allt större betydelse.