Lyckat berättargrepp får flygaröde att lyfta

Ny bok

Thure Svensson

Fältflygaren Nils Fredrik Rodéhn – ett kort och hängivet flygarliv

Östergötlands Flyghistoriska Sällskap

Bilden kom att toppa artikeln, som publicerades i Corren 13 december 2003. Vem piloten var tänkte jag inte på. Men det har flyghistorikern Thure Svensson gjort. Resultatet blev boken om Nils Fredrik Rodéhns intensiva men korta flygarliv. Utsedd till årets flygbok av FLIT, en grupp av flygboksentusiaster som varje år samlas på Malmen.

Är den värda utmärkelsen ? Jodå, tack vare ett intressant grepp av författaren.

Traditionella flygböcker skrivs oftast beskrivande i tredje person.

Thure Svensson har valt att träda in i Rodéhns ställe och skriva i jagform som en ”skriven dramadokumentär”. Ett djärvt grepp men det fungerar. Man kommer mycket nära inpå personen Rodéhn.

Att ta med några dikter han skrivit och beskriva även familjen samt Rodéhns vånda över att inte våga berätta att han hade en dotter, ger god närkontakt. Thure Svensson har, tack vare kontakter med Rodéhns släkt, kunnat ta del av både privata dagböcker och foton vilka familjen innehaft. Även tidiga reportage i Corren på Malmen är en av källorna. 
Boken är omsorgsfull och beskriver Rodéhns hela karriären som officer till det bittra slutet 5 februari 1920. Då företar Rodéhn en ”alltför djärv” manöver med en Albatros vilket leder till att planet störtar vid vägen mellan Lagerlunda och Lambohov. Vid olyckan omkom även passageraren Rudolf Hedenblad.

Tusentals Linköpingsbor kantade gatorna när Rodéhns kista kördes till tåget för sista vilan på Solna kyrkogård intill Carl von Silow, Sveriges första dödsoffer inom militärt flyg, som omkommit 1915 efter en krasch på Malmen.

Många ovanliga flygplan som Rodéhn fick flyga under en vistelse i Frankrike 1919 presenteras föredömligt med bild och data. 

De fantastiska skrönorna finns i boken. Som när en smed ryckte ut och lagade en avbruten vinge med bandjärn så att man kunde fortsätta flyga! Rodéhn var också den första som flög nonstop från Ystad till Boden. En färd på 7 timmar och 35 minuter i den tidens öppna flygplan.

Vid ett haveri 1919 bröt Rodéhn benet. Under konvalescensen skrev han ned hur många som omkommit vid militär flygning 1915–1919: 26 personer!

Men Rodéhn nöjde sig inte med att bara skriva. Han och hans flygarkamrater drev också en kampanj för att få starkare flygplansmotorer eftersom man ansåg att Svenska militära flygplan hade för klena motorer för att klara okontrollerade flyglägen. De var vanliga eftersom varken piloter eller flygplankonstruktörer hade tillräcklig kunskap om dem.

Och just ett okontrollerat flygläge blev slutet på Rodéhns bara 4-åriga flygarliv.