Författaren Kalle Dixelius, bördig från Linköping, tillbringade sin uppväxt med att skriva ”hund” på varje önskelista och vid fyrtiosex års ålder fick han äntligen en.
Författaren Kalle Dixelius, bördig från Linköping, tillbringade sin uppväxt med att skriva ”hund” på varje önskelista och vid fyrtiosex års ålder fick han äntligen en. Boken tar utgångspunkt i allt det man behöver veta för att övertyga en vuxen om att man faktiskt kan ta hand om en hund. Inledningsvis får vi veta en del om hur hunden kom att bli människans vän för att raskt gå vidare till hur stor skillnad det är mellan olika hundraser och hur man ska tänka när man träffar en hund man inte känner.
Författarens koncept är att få omedgörliga föräldrar att mjukna i hundfrågan och därför ryms också ett avsnitt om vilken hundras som passar för olika typer av föräldrar. Är du en städig vuxen? Pigg vuxen? Eller rentav en ohundig vuxen? Dixelius låter oss veta att det finns en hund för alla typer. Vi får också veta mer om vad som ligger bakom typiskt hundiga beteenden. Som att hundar sprätter grus och jord med bakbenen när de gjort sina behov för att låta andra hundar veta att det finns. Författaren lägger till att det är samma sak som när ens mamma och pappa skriver saker på LinkedIn – för att skryta och visa att man finns.
Illustrationerna i boken förtjänar särskild uppmärksamhet, Emma Ganslandts varma och fnissiga hundteckningar i kombination med fotografier på hundar gör läsningen tillgänglig och till och med svår att lägga ner. Det är lätt att bli förtjust i tilltalet, både författare och illustratör står på barnens sida men de tar också höjd för att det är en stor sak att skaffa ett djur och att beslutet måste vara välgrundat.
Andra halvan av boken är tillägnad hundlängtande barn endast. Något som borde sporra vilken trängtande unge som helst till vidare läsning. Vanligtvis kan faktaböcker vara svåra att läsa i sin helhet men den här typen av hybridböcker har blivit allt vanligare de sista åren och när faktagranskningen är välgjord, som i detta fall, och illustratör känner för sitt ämne så blir det ett särskilt lyckat exemplar.
Boken innehåller tips på vilken hundras som passar för en särskild typ av förälder.
Om det trots allt inte går vägen så har Dixelius också tänkt på detta. På bokens sista sidor understryker han att vissa barn faktiskt inte får någon hund förrän de blivit vuxna. Men att man aldrig ska ge upp för förr eller senare blir det ändå en hund till slut. Hopp är kanske det absolut viktigaste att förmedla till barn i litteraturen och det uppdraget tar Dixelius och Ganslandt på största allvar.