Ny bok
Hans Nilsson & Göran Billeson: Linköping på 1980-talet
Dibb förlag
Jag har läst den i två veckor nu, fram och tillbaka, och det har varit två veckor där minne efter minne har spelats upp från mitt 80-tal i Linköping, inte författarnas.
Så funkar boken, den visar författarnas urval av minnen, men den väcker så många fler hos läsaren.
Nilsson och Billeson tar med den här boken vidare det Gunnar Elfström har gjort med 50-, 60- och 70-talen och de gör det väldigt bra. Nilsson är professor i historia vid Linköpings universitet och Billeson fotograf som under 80-talet var pressfotograf på Corren. De visar sig i den här boken vara en ypperlig kombination med Nilssons perspektiv och Billesons näsa för nyhetshändelser.
Nilsson beskriver ett årtionde där vi satt i samma båt, såg samma tv-program, lyssnade på samma radioprogram, lyssnade på samma musik, såg samma filmer, handlade i samma butiker och följde samma sport. En tid där uppror inte startades på Facebook utan med en demonstration på stan.
Det senare pekar författarna på som en tidstypisk företeelse. I 80-talets Linköping demonstrerades det mot såväl kärnkraft som byggena av Vallaleden och Konsert & kongress. I fallet Vallaleden lyckades protesterna, trafikleden rakt igenom Vallaskogen blev aldrig av.
Som det Correnbarn jag är, uppvuxen med tidningen sedan modersmjölken och anställd här hela mitt vuxna liv, så känns "Linköping på 1980-talet" som en tjock Corren i bokformat. En mix av politik, händelsenyheter, näringsliv, stadsutveckling, cityliv, människor, kultur, nöje och sport.
Jag älskar det, lika mycket som jag älskar Elfströms böcker.
För en som bott i Linköping hela livet känns påfallande många människor på bilderna bekanta. Den känslan, att boken visar min stad och mina vänner och bekanta, är såklart detsamma som högsta betyg.
Jag intervjuade Gunnar Elfström för några år sedan och frågade honom vad han tror att historiska tillbakablickar betyder för stadens invånare. Han svarare då:
– Per-Anders Fogelström har skrivit någonstans om att känna sig hemma i tillvaron, det handlar om att känna sig hemma där man bor. Ju mer du vet om platsen där du bor, desto mer hemma känner du dig. Kanske blir du då också mer rädd om din stad.
Vi Linköpingsbor är att gratulera som har samtidskildrare som Elfström, Nilsson och Billeson i vår stad.